Betyg - 6
6
Kvalitetsmusik som ryms under det breda americanaparaplyet
Jono Manson startade sin karriär som tonåring under tidigt 70-tal genom att lira på skitiga barer i New York. Sedan dess har han uppträtt på allt från kultiga Max´s Kansas City till ärevördiga Madison Square Garden. The Slight Variations knyter ihop trådarna.
Jono Manson har lirat med storheter som Pete Seeger, Joan Osborne och Bo Diddley. Hans låtar har spelats in av Grammisvinnare och funnits med i välkända filmer och tv-serier. På den här plattan medverkar musiker han lirat med länge, likväl som nya bekantskaper och Chris Barron från The Spin Doctors har skrivit ett par av spåren tillsammans med Manson. Övriga har han antingen skrivit själv eller tillsammans med Caline Welles eller Joe Flood. Plattan består av tolv låtar och tanken med titeln är att visa upp en viss musikalisk variation, vilket den också gör. Spannet sträcker sig från folkpopiga saker till stadig rockmusik, från den udda ”The sea is the same” med mycket läckert fiolspel av Jason Crosby till det funkiga titelspåret, samt melodiösa rockspåret ”Brother´s keeper”. Jag uppskattar också lugnare saker som ”So the story goes” och ”Wildflower”. Ibland när jag hör Jono Mansons röst och sätt att sjunga kommer jag att tänka på tragiskt bortgångne Willy De Ville, som ju också hade New York som bas under stora delar av karriären. Musikaliskt har herrarna vissa likheter, men de är inte påtagliga. Jono Mansons musik är inte lika originell och personlig. Den är däremot väl värd att lyssna till. Musikerna är duktiga, många av låtarna är trevliga, och ett ord som beskriver helheten är kvalitet. Vet du med dig att du uppskattar den mer popiga och rockiga biten av americana-paraplyet bör du absolut skänka The Slight Variations ett öra eller två. Och lyssna gärna på plattan fler gånger än en, för många låtar här växer fram med upprepningarna.