Olov Antonsson – Nere och Ute i AC Län

Olov Antonssons Nere och Ute i AC Län är en kärleksförklaring till Västerbotten och främst Umeå och Skellefteå. Hans ljusa röst påminner emellanåt om John Holms, och vemodet i flera av sångerna påminner likaså. Musiken är däremot helt annorlunda orkestrerad än på Holms plattor.

Nere och Ute i AC Län är en finlemmad popplatta med snyggt balanserade stråk- och blåsarrangemang som tar en tillbaka i tiden. Antonssons texter är på svenska och utspelar sig på platser som sångaren känner väl igen. Dessa platser är hemma för honom. Själv har jag bara spenderat några få dagar av mitt liv i dessa städer, tillsammans med vänner som bor där, och målet med resan var att besöka Trästocksfestivalen och festa loss. För mig betyder inte dessa städer någonting. Jag har inga känslomässiga band till dem, inga upplevelser som går att jämföra med Olov Antonssons. Han målar bilder av skönhet och trygghet, berättar om upplevelser och ställen jag inte kan relatera till, men det gör ingenting. Han får mig att förstå hur han upplever sin värld och hans målningar är fulla av färger, känslor, väderlekar, årstider och skeenden på ett sådant sätt att de flesta – oavsett var i landet man bor – får någon form av igenkänning. Vissa saker är väl helt enkelt universella, misstänker jag. Musikaliskt är de även tidlösa. Antonssons låtar tar en tillbaka till 60-talet, ibland tidigt 70-tal, men likfullt känns de moderna. Bland inspirationskällorna nämns Frank Sinatra, The Byrds, Glen Campbell, The Kinks, Elvis, Morrissey och Bear Quartet, men själv tänker jag mer på popband och artister från tidigt 60-tal, gamla schlagers, det tidiga 70-talets popcountry och allsköns romantiker. I vilket fall som helst är detta en mycket lyckad platta med välskrivna texter, snygga melodier och ett norrländskt vemod som glittrar mycket vackert i all sin enkelhet.