Betyg - 7
7
Rascal Nikov och Krischan Jan-Eric Wesenberg fortsätter förädla sin elektroniska framtidspop
Lika bra som Truth Is Fanatic Again tycker jag inte att Rotersands nya album är. Å andra sidan hade det varit magiskt om så kunde vara fallet. Capitalism TM är dock ingen platta att skämmas för. Den når långt om än inte till den allra högsta toppen.
Det fina med tyska Rotersand är att de alltid tycks leverera utmärkt elektronisk musik. Tidigare i år gavs singeln Torn Realities ut, och låten ligger givetvis på Capitalism TM tillsammans med 9 andra spår, varav några är grymt bra och resterande tilltalande i aningen olika grad. Något skräp har dock inte fått plats på plattan, vilket ju inte heller borde vara fallet bland endast 10 låtar. Det är dock inga korta låtar, så skivans speltid ligger på 50 minuter drygt och det är bara att suga i sig av honungen. Här finns flera starka melodier som nämnda singel, dansanta, svängiga EBM-liknande spår som ”Monopole”, det Marilyn Manson-rytmiska titelspåret, och bandets häxbrygd av electro, future pop, synthpop, techno och dark wave fortsätter att dominera, även på Capitalism TM. Detta är en platta som tål ett gäng lyssningar, vars innehåll växer och lyfter och som fungerar både på ett party eller i en konsertlokal där folk vill ge sig hän fysiskt, men likväl i hemmasoffans trygga vrå. Tyvärr har Rotersand denna gång försett plattan med en uppvikbar färgaffisch på gruppmedlemmarna, medan baksidan innehåller sångtexter, bilder och lite info istället för ett cd-häfte man kan bläddra i, men det är bra att texterna finns tryckta i alla fall, trots att det krävs förstoringsglas för att läsa dem. Lyriken är f.ö. på engelska, så trots att Rotersand består av ett par tyska musikanter behöver man inte tyska språkkunskaper för att få ut det mesta möjliga av skivan.