Dr. Arthur Krause – The Only Time She Moves

Är du i behov av en svensk kopia av Sisters Of Mercy och The Mission? I så fall är Dr. Arthur Krause och albumet The Only Time She Moves allt du någonsin behöver. Själv känner jag mig väldigt tveksam till plagiatörer som inte tillför någonting eget, förutom nya låtar, baserade på gamla.

Det här kunde ha blivit så spännande och bra. Bandnamnet är ultracoolt , skivtiteln är fantasieggande, och tillsammans med skivomslaget får man en skräckfilmskänsla som heter duga. Sedan lyssnar jag på plattan och visst är det snyggt gjort, men varför? Vad är vitsen med att sjunga som Wayne Hussey och Andrew Eldritch samtidigt som man gör musik som låter exakt som den musik de gjorde i The Mission och Sisters Of Mercy på 80-talet? Visst, jag fattar till fullo kärleken till dessa utmärkta brittiska band och visst, en massa medelålders nostalgiker kommer tycka att det är jättemysigt att få några nya låtar som låter ungefär som på deras knastriga gamla lp-skivor, men det är 2016 nu och nog borde det finnas lite mer fantasi att tillgå än så här? Allt som behövs är ju att man blandar in influenser från andra håll också, och vips, så kan något egensinnigt ha skapats istället. För med handen på hjärtat, varför var Sisters och The Mission så betydelsefulla, inspirerande och lyckade från början? Jo, för att de skapade någonting helt nytt, någonting helt eget och originellt, för att de inte lät som några andra, för att de inte kopierade, för att de hade sin egen stil, såväl musikaliskt som visuellt, och det de skapade bar hela vägen! Det är absolut inget fel på Dr. Arthur Krauses låtar. De är riktigt bra, men jag behöver inte ”Loveland” när jag har The Missions ”Wasteland” och jag behöver inte ”Evelina” när jag har Sisters Of Mercys ”Marian”. Däremot hoppas jag innerligt att det här bandet kan hitta sin egen identitet framöver, för då kan det skapas mästerverk!