Boy Omega – Full Moon Mantra

Somliga plattor är mer DIY än andra. Boy Omega, alias Martin Hasselgren, är mer. Han har själv skrivit samtliga låtar utom en, producerat, arrangerat, spelat in och mixat. Dessutom lirar han en uppsjö instrument och sjunger. 

Helt ensam om Full Moon Mantra är dock inte Hasselgren. Bland gästartisterna på skivan finns Christian Kjellvander (sång på ”Fangs”), Kristofer Åström (sång på ”Night vision”), Dino Spiluttini (piano på ”Punch out”) och Emelie Molin (sång på ”Silverbullets” och ”A New light”) bland andra. Personligen uppskattar jag att Hasselgren plockat in några andra vokalister. Hans sång är nämligen skivans svaga punkt, som jag ser det. Anledningen är att han sjunger så där överdrivet ”känsligt” som om han smeker sig själv samtidigt som orden pressas fram alltför nära mikrofonen. Jag har väldigt svårt för den sortens ”intima” sång och får koncentrera mig mycket för att bortse ifrån den och njuta av resten. För musiken är klart intressant, drömsk och uppfinningsrik, nyfiken på samma vis som det mycket passande skivomslaget som består av kollaget ”Youth observatory” av Bryan Olson. Hasselgren mixar fint elektroniska och akustiska/elektriska instrument, lyckas skapa en varm tonbild och en melodisk resa för den som är intresserad att följa honom genom skivans tio spår. Möjligtvis skulle man kunna kategorisera hans musik som drömpop, men den faller inte helt in under termen tycker jag. Ibland är den för uppsluppen och bombastisk för denna genre, men i det stora hela tycker jag att man kan placera skivan där, om man nu måste placera den under något epitet alls? Låtarna står rätt bra på egna ben och många av Boy Omegas låtar är direkt vackra och känns väldigt naturliga, ja nästan självklara.