Ponamero Sundown – Veddesta

År 2006 var Ponamero Sundown ett litet demoband som jag föll för och skrev om. Tre år senare albumdebuterade gruppen på riktigt med Stonerized. 2011 följdes den plattan upp av Rodeo Eléctrica, och nu, så här många år efteråt, kommer nya fullängdaren Veddesta.
Veddesta hinner knappt landa i brevlådan förrän jag läser att bandet har upplösts. Detta enligt vad som står på internet och gruppens egen Facebooksida. Så synd, så tråkigt, sådan bortkastad talang! Och att slutet kommer när gruppen har 10-årsjubileum känns ju nästan planerat, men det är det nog inte. Livet har bara kommit emellan, enligt bandet själva. Veddesta – en industriort i norra Stockholm som Ponamero Sundown hade som bas i många år, samt där denna skiva skrevs och spelades in – blev alltså titeln på Ponamero Sundowns svanesång. Och den är en givande sådan. Här samsas den blytunga stoner vi är vana vid – så tung att den går över till doom emellanåt – med flummiga psykedeliska inslag och ett tryck som får trumhinnorna att vibrera likt bandets högtalarmembran. Längst på plattan är den nästan 10 minuter långa resan ”Rhinostodon” som bjuder på bandets alla ytterligheter inom en och samma ram. Andra spår är kortare, men inte nödvändigtvis mindre utmanande för det. Säga vad man vill, men det kan i alla fall inte vara brist på musikaliska idéer eller förmåga att skriva ny, spännande musik som fick kvartetten att splittras. Veddesta är minst lika bra som föregångaren och man kan bara hoppas att killarna får till livspusslet och inser att beslutet att lägga ner gruppen var överilat. Veddesta visar med påtaglig säkerhet att man har mycket, mycket mer att ge till fansen av seriöst tung och hård musik.