James Hersey – lovande singer-songwriter från Österrike

Laptop, Kygo och The Beatles. Zero talade med den lovande österrikiske singer-songwritern James Hersey på Universals kontor i Stockholm och bevakade hans spelning på Debaser Strand.

Universals svenska huvudkontor ligger, inte helt oväntat, på Banérgatan på Östermalm i Stockholm. När man kliver in genom entrédörrarna tydliggörs det illa kvickt att Universal är ett ordentligt stort skivbolag. Guld- och platinaskivor pryder i princip varje vägg i de enorma lokalerna. Tankarna sprang direkt iväg till den Scorsese/Jagger-skapade tv-serien ”Vinyl”. Skinnfåtöljer och hela baletten, det enda som fattades var ett rykande askfat och en halvdrucken flaska whisky så hade tidsresan varit komplett. Artisten jag var där för att träffa har dock inte fått upp en guldskiva på väggen än, men han fick åtminstone genomföra en kort liten spelning i skivbolagets lokaler innan intervjun tog sin början, och vem vet, kanske får han även upp en guldskiva på väggen någon dag (om sådana fortfarande existerar i vår internetbaserade värld). Namnet är James Hersey och han är en förhållandevis ny artist från alplandet Österrike.

Den bakgrundsinformation som behövs om James Hersey är som följer: Han är född i Österrike med en amerikansk far och en österrikisk mor. I sina unga dagar studerade han musik och har nu gett ut ett par singlar. Av dessa blev låten ”Coming Over” upplockad av den norska Dj-stjärnan Kygo, som på något vänster fick iväg den till amerikanen Dillon Francis som i sin tur gjorde en remix av låten. Den remixen har i skrivande stund över 75 miljoner streams på Spotify, vilket självfallet har givit James Hersey en liten skjuts framåt i karriären. Under vår pratstund snackade vi bland annat om hur låten hamnade i Dillon Francis dator, Beatles-maraton och även lite om hans EP som nästan är redo för release.

Du kommer från en musikalisk bakgrund och har bland annat studerat jazz på universitetsnivå och spelar en mängd instrument. Kan du berätta lite om det?

– Ja, min pappa spelade gitarr och älskade att sjunga folksånger för mig. Han var inte musiker, men lärde mig mycket när jag var ung. Så jag började spela piano, saxofon, gitarr och trummor. Sen började spela mer och mer gitarr och började studera jazzgitarr. Jag var bland de bästa i klassen men jag kände att jag inte ville bli studiomusiker eller lärare och började känna att jag ville bli artist i eget namn istället, något mina lärare uppmuntrade mig till. En av mina gitarrlärare spelade till och med i mitt band i två år efter att jag slutat studera.

Om vi talar om musikskrivande. Hur går du till väga?

– Jag skriver allt själv med hjälp av gitarr och min laptop, men har ett band med på turné. Jag producerar också min egen musik.

I termer av musikalisk inspiration. Vad lyssnar du själv på?  

– Jag blandar upp det rejält, jag har en shuffle-lista på Spotify med allt från akustisk musik till elektroniska låtar. Ibland går jag också tillbaka till de äldre grejerna. Senast förra helgen hade jag en intensiv Beatles-lyssning, då jag lyssnade genom tre album på raken och förklarade för min flickvän vad varje låt betydde för mig, och lite om vilka som skrivit och spelat.

Dillon Francis har gjort en remix på en av dina låtar, hur kommer det sig?

– Det var Kygo som frågade om jag kunde skicka över något, så jag skickade honom min låt ”Coming Over”. Några dagar efter jag skickat låten kom en Snapchat-story upp på min telefon och där var en sekvens när Dillon Francis spelade en del av min låt, vilket var en chock. De gjorde om den rätt mycket, men behöll originaltempot istället för att göra house av den, vilket jag gillar.

Din nya EP kommer i början av nästa år, kan du berätta lite om den?

– Det är en samling låtar om förhållanden och att vara borta, eftersom jag reser mycket som musiker låg det nära till hands. Men även mycket om dagens internet-samhälle. Jag tror att många människor underskattar faran med att kommunicera över internet. Du skriver väldigt seriösa meddelanden, eller oseriösa, men de blir uppfattade helt olika beroende på vem som läser dem, för de kan inte se dig och avgöra exakt vad du menar med det du säger. Att vara i samma rum är så värdefullt när det kommer till konversationer, det är det ”Coming Over” handlar om exempelvis.

Några timmar efter vår intervju skulle James Hersey ställa sig på Debaser Strands scen och agera förband till det LA-baserade popbandet LANY. När jag efter spurtlöpningen från Hornstulls tunnelbanestation, något försenad, ställer mig i publiken för att försöka återställa andningen till en någorlunda normal hastighet inser jag fort att James Hersey gör sig väldigt mycket bättre med ett band än med en akustisk gitarr och en laptop, vilket var utrustningen han hade under minikonserten på Universalkontoret. Det är välljudande singer/songwriter-pop med tilltufsade gitarrsolon här och var som strömmar ut över Debaser. Inte alls dumt och i min mening borde han göra sig av med sin laptop och köra på med bandet istället. Mer levande och väldigt mycket roligare.

Det återstår att se hur långt James Hersey tar sig i den krävande musikbranschen. Men att han snart har 30 miljoner streams på Spotify är inte en helt dålig början.

Vad gäller LANY, som var huvudakten, kan jag upplysa om att jag gick efter bara ett par låtar av ren tristess.