V/A – Close To The Noise Floor/ UK Electronica 75 – 84

Skivbolaget Cherry Red beskriver egentligen innehållet på Close To The Noise Floor/ UK Electronica 75 – 84 bäst: ”This is part primitive rave, part synthesizer porn and part history lesson”. Det är också en väldig massa obskyr syntmusik att grotta ner sig i för en lång tid framöver.

Close To The Noise Floor/ UK Electronica 75 – 84 är ingen box man lyssnar igenom i en handvändning. Den innehåller 4 cd-skivor, späckade med 60 låtar från väldigt många obskyra, för att inte säga helt okända, brittiska band och artister, till mer kända namn som Chris and Cosey, Blancmange, John Foxx, The Human League, OMD, Eyeless in Gaza och Throbbing Gristle. För den som vill sätta sig djupare in i vad man egentligen lyssnar på, innehåller boxen också 48 sidor text och bilder som sällan setts förut. Det här är alltså elektronisk musik, ofta experimentell och inte alltid helt lättlyssnad, som (delvis) föregick 80-talets glada syntpopvåg och technon som kom långt senare. Här leker och fixar unga brittiska musikanter med allsköns maskiner och idéer och det låter mycket industri om vissa, ambient om en del, och det mesta man kan tänka sig däremellan. Föregångarna till alltihop finner man inom den tyska krautrockvågen förstås, samt tyska elektroniska band som Tangerine Dream, Klaus Schulze och Harmonia, givetvis magiska Kraftwerk, men även brittiska band inom spacerock och prog så som Hawkwind, Gong, Brian Eno och legendarer som Walter Carlos (senare Wendy Carlos efter en könsoperation). Vad som händer på Close To The Noise Floor/ UK Electronica 75 – 84 är framförallt en lekfull, utmanande och intressant fortsättning på vad föregångarna en gång grundlade. Det är 10 år av brittisk utveckling, 10 mycket intressanta år då väldigt mycket hände musikaliskt i världen, och inte minst där hitlistorna och radiostationerna sällan nådde. Boxen i sig är mest av allt en kärleksaffär, dock kan ingen älska allt på dessa skivor, men gillar man utmanande, udda analog syntmusik finner man en guldgruva. Föredrar man enklare syntpop är det framförallt skiva 2 som räknas. Och som sades inledningsvis: givetvis är detta såväl en historielektion som en undergroundrevolution, samt… syntporr!