Junksista – dansant electro, barnförbjudna texter och progressiva idéer

En stillsam, konservativ sydtysk småstad. En tatuerad, lesbisk vegan med snuskig humor. En cool kille som brinner för metal. Vad får man om man blandar dessa osannolika ingredienser? Jo, tro det eller ej – ett kreativt electroband. Zero introducerar Junksista, som kombinerar dansanta låtar med underhållande texter, och vi har även äran att få ha världspremiär för deras nya musikvideo, ”Drug”.

I sydligaste Tyskland, inte långt från Bodensjön och österrikiska gränsen, ligger den pittoreska småstaden Biberach an der Riß. Gatorna är kantade av korsvirkeshus och bara ett stenkast bort hittar man sagoboksvackra landskap, djupa skogar och majestätiska alptoppar.

Biberach är känt för sin gamla barnteater, sitt fågelholksmuseum och sin traditionella skyttefest, das Schützenfest, som äger rum varje sommar. Det låter kanske inte som en ultimat grogrund för alternativ musik, men orten har åtskilligt mer att erbjuda än bara joddel, koskällor och schlager. Biberach är nämligen, något oväntat, hemvist för ett av Tysklands mest intressanta elektroniska band, Junksista. Diana S, som tillsammans med den gode vännen Boog utgör duon, förklarar hur den märkliga ekvationen går ihop.
– Visst känner vi oss på många sätt som utomjordingar här, erkänner hon leende. Men samtidigt älskar både Boog och jag Biberach. Vi är uppväxta i trakten och den har dragit oss tillbaka varje gång vi försökt flytta härifrån. En fördel är att man kan bo rymligt och prisvärt här, så att man kan inreda en schysst hemmastudio. Det hade inte varit lika lätt i London eller München. Men jag uppskattar även lugnet och naturen, som är perfekt för mina många katter. Det är alltid kul att besöka europeiska metropoler när vi är ute och spelar, men efter en veckas stadsluft är det härligt att komma tillbaka till den friska doften av bondgård här på vischan, haha.

Att beskriva Junksistas musik är inte det enklaste. Kaxig electro ligger i botten, men det finns även inslag av discofierad indierock och erotisk avantgardepop.
– Boog och jag kommer från helt olika musikaliska bakgrunder, berättar Diana. Jag gillar Garbage, Röyksopp, Lana Del Rey, åttiotalspop och kitschig eurodisco. Boog är däremot inne på rock och metal. Därför kompletterar vi varandra bra och det färgar Junksistas sound. Vi är helt överens om att musiken ska ha ett ”groove”. Många elektroniska band är stela och mekaniska, men vi vill ha ett funkigt beat som man kan skaka rumpa till!

Bandet utmärker sig genom frispråkiga texter som hade kunnat få medlemmarna i 2 Live Crew att rodna. Låttitlar som ”Naked, Wet, Hot”, ”Cunt Rocker” och ”Fuck’n’Roll” säger en del om vad det handlar om.
– Min humor har en tendens att dra sig åt det snuskiga och politiskt inkorrekta hållet, skrattar Diana. Många av texterna är ungefär på ”Beavis and Butt-Head-nivå”. Boog brukar bara skaka på huvudet och flina. Ungefär så brukar publiken på våra konserter också reagera. Men lustigt nog har vissa kritiker tagit rader som ”I think I have nothing better to do, when I’m done with lunch I’m gonna spread my legs for you“ på allvar. Det har gett oss ett lite ”porrigt” rykte, som vi väl egentligen inte förtjänar. På sin höjd hälften av låtarna på våra album brukar nämligen ha barnförbjudna teman, haha. Det handlar bara om lättsam underhållning, men naturligtvis är folk välkomna att läsa in vad de själva vill i texterna. Om vi kan inspirera lyssnarna att bli lyckligare, mindre neurotiska och ha mer sex, så är det självklart ett stort plus!

Med undantag av ”Liebe 2.0” och ”Strom”, som framförs på varmt klingande sydtysk dialekt, hittar man i Junksistas katalog uteslutande texter på engelska. Det visar sig finnas ett par goda anledningar.
– Låtarna måste vara på engelska, så att min mamma inte förstår vad jag sjunger om, skämtar Diana. Nej, men allvarligt talat så handlar det om att nå ut till en så stor publik som möjligt. Junksista har än så länge haft sina största framgångar utanför Tyskland.

Marilyn Manson har en gång sagt: ”En konstnär som inte provocerar blir osynlig. Konst som inte utlöser starka reaktioner har inget värde”. Ord som Diana åtminstone delvis kan skriva under på.
– Provokationer ska inte vara ett självändamål. Konst och musik har ett egenvärde och måste inte användas i revolutionärt syfte. Men naturligtvis är det en bonus om man kan uppmuntra lyssnarna att börja tänka i nya banor. Som lesbisk, tatuerad, ateistisk vegan brukar jag vara ganska bra på att väcka debatt, haha. Vi har faktiskt tryckt upp t-shirtar där det står ”Junksista – making people feel awkward since 2011”. Det är långt ifrån bara tomma ord…

De homosexuellas situation har förbättrats mycket de senaste årtiondena, men samtidigt finns det en deprimerande verklighet bortom de glittrande prideparaderna. I ett flertal länder, inte minst Ryssland, har många fortfarande en öppet fientlig attityd mot hbqt-personer. Diana arbetar hårt för ett tolerantare samhälle.
– Lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning är naturligtvis ett ämne som berör mig djupt. Jag engagerar mig på alla sätt jag kan. Inte minst genom att vara öppet lesbisk och uppmuntra alla andra att också våga vara sig själva. Jag blev väldigt glad och stolt när en ung, homosexuell tjej skrev till mig och berättade att Junksista hjälpt henne att komma ut ur garderoben. Hon hade gett sin mamma vår (C)Lick Me-skiva med det handskrivna meddelandet ”Lyssna på denna… och förresten, jag är homosexuell”. Det kändes jättefint att få vara del av hennes väg mot frihet.

Även Junksistas nya EP, ”Sinner’s Delight”, utmanar etablissemanget. Diana och Boog tar nämligen med lyssnarna på en tankeväckande resa in i det mänskliga psyket.
– Den här EP:n markerar ett steg i en ny riktning för oss. Våra tidigare skivor har spretat åt alla tänkbara håll, men ”Sinner’s Delight” har ett genomgående tema. Den handlar om destruktiv kärlek, om hur man kan bli besatt av en annan människa och förlora kontrollen över sitt liv. Kort sagt om hur kärlek kan bli en drog som bryter ner en fullständigt. Vi tar upp dominans och underkastelse ur olika perspektiv. I ett toxiskt förhållande kan man ju både vara ”giftet” och ”missbrukaren”…

Trots det nya konceptet har ”Sinner’s Delight” en hel del gemensamt med Junksistas tidigare släpp. Inte minst att musiken är skapad under avslappnade förhållanden.
– Boog och jag har väldigt roligt ihop, poängterar Diana. Vi har sjuk humor båda två och det är alltid nära till skratt i studion. Men vi ligger även på samma våglängd vad gäller det konstnärliga. Vi lyssnar på varandras låtskisser, dricker vin, kommer med ändringsförslag och i slutändan uppstår det ofta fascinerande musikaliska hybrider. Vår enda filosofi är: ”Om det känns bra, så gör vi det”.

En musikvideo spelades in till EP:ns medryckande nyckelspår, ”Drug”. Det visade sig bli en dag som Diana inte kommer att glömma i första taget.
– Vi var grymt laddade, men vädergudarna var inte riktigt på vår sida. Det ösregnade hela dagen och vi halkade runt okontrollerat i många av scenerna. Jag landade med ansiktet i gyttja efter en vurpa och kom hem med blåmärken över hela kroppen. Men vi hade vodka att värma oss med och när man tittar på hur bra videon blev, så var det absolut värt besväret!

Det är inte bara på videofronten som Junksista anstränger sig. De lägger även stor vikt vid stilrena skivfodral och genomtänkta scenshower.
– När vi startade Junksista var det ett renodlat musikprojekt, men efter hand har det tillkommit fler dimensioner. Konst, mode och politik blandas i samma smältdegel. Min flickvän, som är en duktig designer, brukar hjälpa till med den grafiska biten och vi gör alltid det lilla extra på alla livespelningar.

Junksistas kreativa koncept tilltalar, till Dianas stora glädje, en brokig skara människor över hela klotet.
– Även om de flesta som gillar vår musik har en koppling till goth- eller electroscenen, så finns det en härlig bredd bland våra lyssnare. Vi har fått fanpost från både skäggiga, homosexuella motorcykelknuttar och prydliga, kvinnliga advokater. En helt fantastisk kombination. Vad kan man mer önska sig, haha?

Härnäst väntar förmodligen en ny fullängdare. Inget står dock skrivet i sten, utan Diana och Boog går precis som vanligt sin egen väg.
– Ni kan räkna med fler dansanta låtar med underhållande texter. Det finns en överhängande risk att humorlösa individer kommer att reta sig på oss, men det bjuder vi gärna på. Exakt vad som blir nästa steg har vi faktiskt inte bestämt än, men spännande saker är på gång och vi kommer att fortsätta att sikta mot stjärnorna med Junksista!

Sinner’s Delight släpps den 23 september på skivbolaget Cold School. För mer information om Dianas och Boogs banbrytande äventyr, besök Junksistas Facebooksida.