Review Overview
Betyg - 6
6
Fin, mestadels akustisk folkpop, med smittsamma refränger från amerikansk duo.
Robert Bobby och hans hustru lirar folkpop och americana-sånger som Robert skrivit merparten av. Han frontade tidigare kritikerrosade rock och rhythm & blues-bandet The Speedboys i hemstaden Pennsylvania, och hon lärde sig spela bas i pensionärsåldern, vilket torde ingjuta hopp i de flesta som vill lära sig ett instrument sent om sidor.
På pappret är det enkelt: ett gäng låtar med schyssta melodier, trevliga refränger, bra texter, känsligt framförande och vips, så har man fått till en platta som är riktigt skön att lyssna på. Men ibland behövs det lite mer än Roberts röst och gitarr, samt hustruns bas. Således har man tagit in lite hjälp på bakgrundssång, pedal steel, dobro, banjo, elgitarr och annat. Resultatet är vad som räknas och många av spåren här tilltalar i alla fall mig. Jag tänker exempelvis på The Temptations hit ”I wish it would rain” från 1967 som får en fin tolkning här, Robert Bobbys egna ”Mason dixie line”, ”Fine as wine” och ”My baby loves her man”, samt en del andra höjdpunkter på plattan. Inledningsvis skrev jag att Robert Bobby har ett bluesigt och rockigt förgånget. Helt och hållet har han inte frångått det. ”Blue Chevrolet” är till exempel en rak rocklåt som det svänger bra om här, trots att man inte använder trummor på vare sig den eller skivans övriga låtar. Merparten av plattan består dock av folkinfluerad musik så som titeln antyder, och som brukligt i dessa fall läggs mycket vikt vid texterna, även om man i det här fallet inte har brytt sig om att förse skivan med texthäfte. Det behövs å andra sidan inte heller. Här finns inga distade ackordmattor eller dubbelkaggar som övertrasserar sången. Man hör klart och tydligt vad Robert Bobby sjunger, och det kan ju vara trevligt emellanåt, det också.