Massive Wagons – Welcome To The World

Enligt gitarristen Adam Thistlethwaite är Massive Wagons influerade av klassisk rock, AOR, tung blues och prog. De två sistnämnda genrerna hörs det inte mycket av på skivan, och AOR-influenserna drar bara ner betyget. Ändå har man fått ihop en rätt trevlig partyplatta.

Det fanns en tid när brittiska rock- och hårdrocksband dominerade jorden likt mäktiga dinosaurier. Det var inte igår, om man säger så. Men på den tiden hade varje riktigt bra band sitt eget sound, sin egen stil, och många lät brittiska och tycktes vara nöjda med det. Massive Wagons har inte det där egensinniga som får dem att stå ut som gnistrande tomtebloss i natten. Dessutom har de försökt få till ett amerikanskt sound av någon outgrundlig anledning. Likfullt har bandet skapat en trevlig rockplatta med höjdpunkter som avslutande ”Fee fi fo fum” som trots sin märkliga titel är en riktigt bra partyrockdänga, och tyngre ”Ratio” som har förmåga att sätta sig i huvudet efter första lyssningen. Därefter är det blandat bandat. Verserna i ”Fighting Jack” känns till exempel stulna. Lyssna och gissa från vilket band? Annars är ”Nails” och ”Tokyo” rätt okay låtar, medan lugnare saker som ”Jodie” och ”Aeroplane” gott kunde ha kasserats. Massive Wagons tjänar på att trycka plattan i mattan istället för att flirta med radiostationer och andra kommersiella aktörer. Det är då de både rockar och får till hyggliga melodier som de är bäst. I det stora hela är Welcome To My World en trevlig festplatta med schysst sång, väl spelade instrument, och fläskig produktion. Men jag tror att det här bandet borde skaffa en egen stil om de vill nå längre än dit de redan kommit. Dessutom är skivomslaget oväntat anonymt och lättglömt för ett hårdare rockband.