Blood Orange – Freetown Sound

“Not black enough, too black, too queer, not queer the right way.” Så skrev Dev Hynes om sitt album Freetown Sound när han annonserade det på det sociala mediet Instagram. Albumet är döpt efter hans fars födelsestad, Freetown i Sierra Leone. Beskrivningen han själv ger är inte helt dum. Budskapen finns där, liksom en väl återberättad historia som tar avstamp i hans egen och hans fars historia.

Alltihop är inlindat i en form av drömsk och soulig r&b. Den drömska r&b:n har en förvånansvärt stor bredd. Känslomässigt tunga ballader, som ”Augustine”, blandas med riviga åttiotalsbeats, som i låten ”E.V.P”. Vad gäller ”E.V.P” är mitt heta tips att slå på Run-D.M.C:s version av ”Walk This Way” direkt efter; vissa likheter kan urskiljas.

Inspirationsmässigt har Hynes allt på det torra. Det är snygga samplingar som blandas med eget material och en minnesvärd stämma ovanpå det. Som en liten bonus har Hynes även sträckt ut en hand till andra artister som fått medverka på albumet. Alla som ägde en radio mellan åren 2011 och 2012 kommer exempelvis att känna igen rösten på låten ”Better Than Me”. Sångerskan i fråga hade nämligen en monsterhit år 2011 med en låt vars refräng gick något i stil med: ”Hey I just met you / And this is crazy / But here’s my number / So call me maybe.”

På det mer åttiotals-inspirerade spåret, ”E.V.P”, har Hynes även där lyckats väl med att få kända namn att låna sina stämmor till hans sånger. På ”E.V.P” tillhör rösten ingen mindre än Debbie Harry från Blondie.

Allt som allt fungerar albumet väl i öronen. Men till och från kan det upplevas som något släpigt; drivet framåt tappas efter en stund. Skivan hade gott och väl kunnat bantas ner med tio minuter. ”Augustine”  håller dock toppklass och tåls att spelas ett par gånger om.