Rome – Coriolan

I år är det exakt 400 år sedan William Shakespeare avled. Då passar Rome på att basera sin nya mini-cd på historien om dramatikerns romerska rollfigur general Gaius Marcius Coriolanus. Kom inte och påstå att popmusik inte kan vara både lärorik och allmänbildande!

William Shakespeare skrev bara två tragedier, varav historien om Coriolanus är den ena och Antonius och Cleopatra är den andra. Att Rome baserar cd:n Coriolan på just en tragedi är kanske inte så konstigt. Jerome Reuter har alltid haft en faiblesse för mörk, vemodig och lite deppig musik. Nya skivan chockerar knappast på den punkten. Rome håller sig till skuggorna, dimman, mörkret och sorgerna, medan skivans 25 minuters speltid är uppdelad på 8 låtar. Coriolan är långt ifrån Romes starkast inspelade giv, men den som tycker om teatrala, dramatiska och lite småudda kulturupplevelser kan gott och väl ge sig hän till denna ”kortfilm” i musikkostym, för är det något plattan känns som så är det filmmusik. Här förekommer ett instrumentalt intro i form av ”Investiture” och ett outro kallat ”Funeratio” som binder samman ”pjäsen”, och däremellan samsas musik, ljud, sång och spoken words av Michael DE Victor. Jerome Reuter har som vanligt sett till att skivomslaget passar musiken och att häftet är snyggt, fullt med färgbilder och sångtexter. Den här gången sjunger han samtliga vokala låtar, utom vackra ”Der krieg”, på engelska. Som alltid med Rome fylls man av den känslomässiga inlevelsen tämligen lätt och förlorar sig i stämningslägen och melodier. Men den här gången är plattan helt enkelt för kort för att man ska dras ner i de virvlande djup som en sedvanlig fullängdare brukar erbjuda. Coriolan är en fördrink, inte själva middagen.