Mike Granditsky – MG2

I videon till ”Speed street” vandrar Mike Granditsky och hans musikanter under viadukten där inledningsscenen till A Clockwork Orange är inspelad. Det är naturligtvis genialiskt, och ytterst passande, då MG2 ger samma obehagliga njutningseffekt som att se den ikoniska filmen.

 David Lindh (från Yvonne och Strip Music) har producerat MG2 och skrivit de spännande låtarna tillsammans med Mike Granditsky. Ju fler gånger man lyssnar på dem, ju fler saker växer fram som man inte hört tidigare. Hela soundet på den här plattan är speciellt, och det är lätt att se skyskrapor av glas och betong sträcka sig mot den stjärnklara natthimlen, medan Granditskys texter utspelar sig i de mörka, sjaskiga gränderna och på trafikerade gator där asfalten glänser av regnvatten och kanske blodstänk? Granditskys texter och bandets musik talar inte klarspråk, så fantasin får fritt spelrum, och det är en ny dekadent värld som introduceras. Granditskys sång påminner mig ibland om Jonas Almquists från Lädernunnan, samtidigt som stämman har sin helt egna identitet, och musikaliskt är det lätt att ana gamla hjältar som David Bowie, Lou Reed, Ultravox under eran med Foxx, Magazine och annan postpunk. Men ibland kommer jag även att tänka på Van Der Graaf Generator, minus det progressiva uttrycket. Det bästa med MG2 är dock att ingenting här känns uppenbart stulet eller kopierat, vilket gör plattan och bandets sound mer unikt än hos alla de grupper som lever på att råna sina förebilder. Romantiken här har något dekadent över sig, skönheten är fläckad, under ytan finns en nerv och en frusen känsla som ger ett obehag, en rysning, samtidigt som jag älskar att känna den. Lite som att se mästerverket A Clockwork Orange för första gången!