Red Mecca – Electricity

Red Mecca fortsätter att förse Sverige och världen med utsökt synthmusik och Electricity är inget undantag. Jan Strandqvist och Frida Madeleine inleder stämningsfullt med ”Blood On the Streets” och ”Animal” för att sedan successivt öka tempot.

Efter debutalbumet Covered With Rain (2014) hade jag rätt höga förväntningar på Electricity, och det visar sig att man kan ha det på Red Mecca. Duon lever upp till önskemålen och Frida Madeleines hypnotiskt, viskande röst ger bandets låtar en uppfriskande, drömsk känsla, oavsett om låten går fort eller sakta. En filmisk, lätt magisk och lite overklig atmosfär infinner sig, och varje låt som passerar är som en ny scen i filmen. Allting hänger ihop, ingenting känns inkonsekvent, och när man väl är förlorad i handlingen förblir man kvar där. Electricity är således inte den sorts platta där några låtar är svinbra och resterande är blek utfyllnad mellan hitsen. Nej, här är det helheten som räknas, och visst kan man uppskatta vissa spår mer än andra, beroende på humör, men den verkliga styrkan ligger i resan, och inte i målet. Trots det har man gett ut två singlar från albumet, nämnda ”Animal” och ”Skin”. På vilka grunder just dessa valdes vet jag inte, för i min bok är de lika mycket en del av konstverket som de flesta andra, och jag uppfattar inte just dessa låtar som varken bättre eller sämre än resten av materialet. Och det är det som är det fina med kråksången. Red Mecca framstår återigen som ett albumband i första hand, och jag gillar att förlora mig i lyckade skivalbum på samma sätt som i tjocka romaner och långa filmer. Är du likadan så ge Electricity en seriös chans, blunda, luta dig tillbaka, tryck på koncentrationsknappen och flyg iväg.