The Bernard Lakes – A Coliseum Complex Museum

Montreal-bandet The Besnard Lakes femte album handlar om djur, natur och trädkrameri. Texterna är inte så lätta att höra genom ljudväggen, men titlar som ”The bray road beast”, ”Golden lion” och ”The plain moon” säger en del. På A Coliseum Complex Museum har bandmedlemmarna dessutom dubblerats i antal.

Tidigare bestod The Besnard Lakes av Jace Lasek and Olga Goreas, men till nya skivan har det äkta paret fått förstärkning av Sheenah Ko and Robbie Macarthur. Tillsammans lägger man ut svävande ljudmattor, som på gott och ont sväljer mycket av detaljerna i musiken. Skivan har en flummig, lätt rökig och ibland Pink Floyd-lik atmosfär, men känns ändå inte psykedelisk i vanlig, klassisk mening. Detta är snarare neo-psykedelisk shoegazing, men jag saknar den klassiska psykedelians skruvade infall, vågade uttryck och musikaliska utmaningar. The Besnard Lakes tycks gilla att hitta ett tempo, ett uttryck, en melodi, och så bara stå där i den varma tryggheten och låta alltihop skölja fram och vända, som aldrig sinande vågor mot en soldränkt sandstrand. Visst är det rätt vackert emellanåt, visst kan man använda den här musiken som partydesign av ljud i bakgrunden, och den som gillar att röka illegala växter kan säkert hitta något magiskt i musiken under ruset, men för min del är det lite för ytligt, ensidigt, enformigt och ospännande i det långa loppet. Dock är det inte dåligt på något vis. Men jag skulle önska mer fantasi och tokigheter för att känna mig helt tillfredsställd med A Coliseum Complex Museum. Som det är nu har låtarna dessutom förmåga att flyta in i varandra, så att de inte är helt lätta att skilja på, vilket säkert beror på ovanstående nackdelar. På tal om sjöar så är The Besnard Lakes inte bara ett bandnamn, men demoinspelningarna till denna skiva började – smått ironiskt -, att spelas in i stillheten vid Saskatchewan istället.