Die Form ÷ Musique Concrète – Cinema Obscura

Bakom bandnamnet Die Form står fransmannen Philippe Fichot, som med elektronisk apparatur målar en märklig tavla av diverse ljud. Verket har han kallat Cinema Obscura och låtarna skrevs mellan 2013 och 2014, men spelades in först 2015, samma år som skivan gavs ut.

Avantgardistisk ljudkonst kan vara allt ifrån extremt spännande och fascinerande till direkt motbjudande och ogästvänligt, eller rent ut sagt skittråkigt och tradigt. För att skapa Cinema Obscura har Philippe Fichot blandat analoga och digitala instrument, naturliga och artificiella röster, samt diverse oljud och ljudupptagningar, för att bygga en bro mellan människa och maskin, den organiska världen och den teknologiska, mellan science fiction och vardaglig nutid. Tanken i sig är inte helt originell, men resultatet är i detta fall väldigt intressant och mycket tilltalande. Det är ett klart plus att Fichot använder rytmer och röster i sitt industriella, experimentella dark ambient-verk. Det gör plattan och låtarna lättare att ta till sig och placerar den i någon sorts mellanvärld, där elektronisk popmusik och utmanande konstmusik förvandlas till en helhet, som inte kräver att lyssnaren är utrustad med en raketforskares matematiska hjärna för att kunna uppskatta musiken. Sedan är detta förstås avsevärt mer svårtillgänglig musik än den Depeche Mode, Brian Eno eller Gary Numan gör. Vad som slår mig medan jag lyssnar är dock att hela albumet skulle passa utmärkt som soundtrack till någon cool film i rymd- eller framtidsmiljö, men då filmen inte existerar får man nöja sig med att blunda och skapa en egen innanför ögonlocken istället. Det är inte fy skam, det heller!