Thirteen Stars – The White Raven

Skivomslaget förmedlar en stark känsla av psykedelia, men musikaliskt är det varken flum eller droppad syra över Thirteen Stars material. The White Raven innehåller istället 10 rätt fläskiga, 70-talsinfluerade spår som närmast får kategoriseras som hård rock i stil med hur amerikanska sydstatsband kan låta emellanåt.   

Låt inte detta med sydstaterna lura er, dock. Trots bilden i cd-häftet där samtliga musikanter poserar i cowboyhattar så kommer nämligen dessa ”lads” från Carlisle, Cumbria i Storbritannien, och gruppen startades redan 2010 av Matt “Hoss” Thompson (sång och gitarr) som fortfarande leder Thirteen Stars. På den tiden lirade man akustisk americana, folk och rock. Exakt när Bob Dylan-influenserna lades på hyllan vet jag inte, men jag kan garantera att det inte är han som har influerat den rätt tunga rockmusik kvartetten lirar idag i alla fall. Förutom Hoss består gruppen nu mer av Jax Sedgwick (gitarr), Andy Bates (trummor och percussion) och Ryan Bell (bas), men på plattan är det Matthew Eden som hanterar sist nämnda instrument, av någon mystisk anledning.

Jag uppskattar sångarens rätt raspiga röst. Den har karaktär och en pondus som passar gitarrackordens tyngd. Låtmässigt har man fått ihop en hel del fina dängor, och det enda jag kan önska mig för att fullända sydstatskänslan, är egentligen längre solon och flippade utflykter på instrumenten. Istället håller Thirteen Stars en rätt strikt linje med verser och refränger, där den längsta låten inte ens är fem minuter. Det är helt okay, låtarna håller mer än väl för att avlossas på det viset också, och kanske är improvisationer något man hellre ägnar sig åt på scenen än på platta. Dock är detta väldigt passande musik för att fara ut på svindlande äventyr där man inte i förväg vet var det kan landa. Kanske kommer det på nästa skiva?