Review Overview
Betyg - 5
5
Atmosfärisk syntpop vars innehåll aldrig riktigt bryter fram ur ljudväggen.
Signal är Hearts Of Black Sciences fjärde album, om man räknar med B-Sides & Remixes som gavs ut 2013. Vidare har Daniel Änghede och Tomas Almgren åstadkommit ett gäng singlar och ep-skivor tillsammans. Signal är Stenungsundsduons första album för Progress Productions.
När Signal startar med ”Faces” får jag genast känslan av att detta är ett par killar som vill låta som The Cure, men inte riktigt har kapaciteten att göra det fullt ut. Den tanken försvinner redan vid nästa låt, när den knarriga synten i ”Protector” tar över. Men ett något tuffare syntband visar sig inte Hearts Of Black Science vara heller, för redan i ”Until morning” blir musiken lugnare och tankarna vandrar iväg till de brittiska, korthåriga unga män som sammanförde gitarrpop med syntar i slutet av 80- och början av 90-talet. Hearts Of Black Science vill nog vara lite av varje; som en drink i flera färglager där varje lager smakar aningen annorlunda än lagret över, men som med alla drinkar av det slaget blandas ingredienserna ihop så småningom, i och med att glaset skakas under sina många resor mellan bordsskivan och läpparna. Resultatet blir en rätt lugn platta där de 11 låtarna blir svåra att särskilja i någon större utsträckning. Sakta men säkert förvandlas Signal till en något anonym ljudtapet, och det var nog aldrig meningen från början. Det låter aldrig illa om plattan, periodvis är den riktigt vacker, men den känns å andra sidan aldrig särskilt spännande eller nödvändig att ha heller. Ska man göra atmosfärisk syntpop som verkligen fungerar och når fram krävs det starkare låtar och mindre atmosfär, är jag rädd. Detta är okay, inte mer.