Le Muhr – Ge mig drömmar att leva eller gift att dö

Den svenska synthpopen går lite på sparlåga för tillfället, och har så gjort i ett antal år. Samtidigt är den elektroniska popmusiken större än nånsin, och kan sägas innefatta i princip alla artister från Little Jinder till Avicii i varierande grad. Faktum är ju att i princip all modern popmusik är mer eller mindre elektronisk. Men synth är som bekant något annat, och vi som älskar genren har ett fasligt sjå att hitta artister som tar arvet vidare från 80-talets storheter.

Stockholmssextetten Le Muhr bildades 2003 och har figurerat där lite under radarn i väntan på att bitarna skulle falla på plats. Och det har de gjort nu på nya skivan, som i mitt tycke faktiskt är ett av årets vassaste skivsläpp.

Le Muhr är kanske inget renodlat synthpopband, snarare är de ett popband som använder synthar, men de är det närmsta vi kommer 2015 och det är gott nog för mig. Här finns svärtan och den taktfasta melankolin kombinerat med popkänslan och en snygg, synthig ljudbild. Och låtarna är oförskämt starka. Le Muhr väcker hoppet och visar att det går att göra elegant synthpop som funkar även idag.