Giorgio Moroder – Déjà Vu

Giorgio Moroder har en minst sagt lång och framgångsrik karriär att titta tillbaka på. Han har varit med och utvecklat den elektroniska musiken och släppt banbrytande låtar som ”From Here To Eternity”, ”E = MC²” och ”Chase”. Han har även bidragit till ett stort antal kända filmsoundtrack och samarbetat med bland andra Donna Summer, David Bowie, Sparks, Blondie, Japan, Philip Oakey och Daft Punk.

Att Moroder vid 75 års ålder släpper ett nytt album är supercoolt. Han kunde tillbringat dagarna med bridgespel eller med att lösa sudoku. Skivan i sig är tyvärr inte riktigt lika cool. För precis som Giorgios berömda mustasch har grånat, har även hans musik tappat lite av sin färg.

Att ambitionsnivån på Déjà Vu är hög råder det inga tvivel om. Albumet är väldigt välproducerat och Moroder har lyckats samla ihop ett imponerande gäng gästsångare. Problemet är att det inte låter speciellt intressant. Visst är låtarna med Kylie Minogue och Britney Spears kompetenta, men man kan inte med all god vilja i världen säga att det är utmanande eller särskilt kreativt. Majoriteten av skivan är oförarglig, elektronisk discopop som går in genom ena örat och ut genom andra. Herr Moroder är dock alldeles för begåvad för att inte bjuda på några godbitar. Både ”Back And Forth”, med skönsjungande Kelis bakom mikrofonen, och den avslutande instrumentallåten ”La Disco” visar att den äldre gentlemannen fortfarande har ess i skjortärmen. Dessa små guldklimpar räcker dock inte riktigt. Giorgio Moroder är en tvättäkta legend, men Déjà Vu tillför förhållandevis lite till hans storslagna katalog.