Andreya Triana – Giants

Engelska Andreya Triana har med Giants gett ut sitt andra soloalbum. Hennes moderna soul har inslag av både pop och gospel, men den som förväntar sig ett retrostuk i stil med Duffy, vart hon nu tog vägen(?), blir besviken.

Själv känner jag mig inte heller helt peppad på Giants. Visst är plattan småtrevlig att lyssna på, visst sjunger Andreya Triana proffsigt om man gillar modern, skolad sång av det här slaget, och visst låter produktionen bra och några av låtarna är absolut trivsamma för hörselgångarna. Men jag går inte ner i spagat av lycka när jag hör Trianas låtskatt, direkt. Den saknar nämligen det där lilla extra som får hjärtat att hoppa igång av lycka. Här finns varken svett, blod eller tårar. Melodierna är inte heller tillräckligt starka för att förmedla några djupare känslor till mig, texterna når mig inte som de borde och musiken är inte tillräckligt experimentell, vågad eller ens svängig. Så Giants blir lite av sval, modern tapetmusik tyvärr. När jag hör den kommer jag av någon anledning att tänka på Soul II Soul och Lauryn Hill, men utan ingredienserna jag gillade hos dem när deras bästa album kom till världen. De bästa låtarna på Giants är enligt mitt tycke de något lugnare, så som ”That´s alright with me” och titelspåret, medan första singeln ”Gold” är en gospelinfluerad, lite stompig sak. Inte tokig, men inte heller någon hit i min inre radioapparat.