The Leather Nun – Whatever

Efter ett par decennier är Göteborgs mörkaste stolthet, The Leather Nun, tillbaka med ny skiva. Whatever är både överraskande och förväntad på samma gång, den känns både som då och nu, som en mix av gamla idéer och nya vinklingar på dessa.

Jonas Almquists röst och speciella uttal är fullkomligt intakt. Man kan inte höra att killen blivit ett enda år äldre än då det begav sig för bandet på 80-talet, och då Jonas röst och texter varit lika viktiga för Lädernunnan som Lou Reeds var för Velvet Underground, Lennons för Beatles eller Thåströms för Imperiet, så är mycket redan vunnet i och med det. Musikaliskt vältrar sig de nya låtarna i suggestiv svärta, de skriker, de pumpar på, de är eftertänksamma, nostalgiska, glammiga, de dundrar fram som tunga bulldozers och ödelägger allt i sin väg. Samtidigt är de emellanåt väldigt vackra som ”For the love of your eyes”, som är en nyinspelning. Låten gavs ut redan på Force Of Habits 1987. De är underliga som korta ”Dancing in the rain (I´m in love)” eller extremt påverkade av Lou Reed och VU, som i ”Another rainy day”, en påverkan som väl aldrig varit någon hemlighet för någon? Vad jag kan sakna med Whatever är att här inte finns några nya, snabba rökare i stil med ”Prime Mover”, ”Fly Angels Fly” eller ”I´m Alive”. Förutom den missen är detta en riktig kanonplatta som lär växa sig starkare och starkare för var gång man lyssnar till den. Nunnans gamla fans kommer tveklöst att digga Whatever och är inte världen helt uppochnedvänd så lär många nya fans komma till också.