Jimmy Bölja – en sann kultartist

Han går sin egen väg, skapar originell pop med smått dadaistiska texter och vill gärna sprida så mycket glädje som möjligt. I sommar är han aktuell med en festivalspelning i hemorten Töreboda. Zero har pratat med den extraordinäre Jimmy Bölja.

I mer än ett dussin år har Jimmy ”Bölja” Gustafsson roat, fascinerat, förbryllat och förvirrat de svenska musiklyssnarna. Hans egensinniga pop låter sig inte lätt kategoriseras, men det rör sig om mycket fantasifulla kompositioner och han har jämförts med kultartister som Syd Barrett, Daniel Johnston och Thomas Di Leva.
– Självklart är det kul och smickrande om folk nämner Di Leva som referens, menar Jimmy när Zero når honom telefonledes. Periodvis har jag lyssnat mycket på ”Rymdblomman” och visst kan man hitta ett par likheter. Det finns något gränslöst och lite androgynt hos oss båda. Vi har även en gemensam nämnare i att kunna sväva ut i det blå. Men Di Leva är bara en av många inspirationskällor. Jag plockar influenser från alla möjliga håll och försöker göra något unikt och personligt av det hela.

Jimmy skapar huvudsakligen sin musik på gamla keyboards, som Casio CTK-530. Arrangemangen är i regel både minimalistiska och melodiösa. Ovanpå detta sjunger han med känslofylld och oefterhärmlig stämma.
– Vad gäller sången, så har jag fyra stora förebilder, berättar han. Freddie Mercury, Michael Jackson, Håkan Hellström och Brian Johnson i AC/DC. För mig handlar det mer om att förmedla starka känslor än om att leverera ”tekniskt ren skönsång”. Jag går gärna upp i falsett och är inte rädd för att låta arg eller frustrerad. Jag vill beröra, helt enkelt!

Vid första genomlyssningen kan Jimmys texter framstå som ganska naiva, men om man sätter sig in i dem lite mer och läser mellan raderna kan man hitta ett brett känslospektrum.
– Självklart finns det en portion humor i mycket jag gör. Jag har inte heller något emot att bli kallad ”barnslig”, utan tar det snarare som en komplimang, eftersom barn är väldigt smarta och intuitiva. Att vissa av mina låtar, som ”Jag trollar dig till en zebra”, går hem hos yngre lyssnare är jättekul, men samtidigt är de bara är en liten del av mitt skapande. Jag är en sökande människa. Min mamma tillhör Jehovas Vittnen och min pappa en annan kyrka, så jag uppvuxen med religiösa idéer. När jag var yngre ägnade jag mig en del åt magi och seanser, men har slutat med det nu, eftersom det tog för mycket energi. Men jag läser fortfarande sinnesvidgande litteratur, som Bibeln, Koranen, Bhagavad-Gitan och olika psykologiböcker. På ett eller annat plan färgar det förmodligen mina texter. Men ska man då läsa in ”djupare budskap” i min musik? På den frågan har jag inget svar. Det får lyssnaren själv avgöra.

Jimmy har tillbringat praktiskt taget hela sitt 40-åriga liv i det lilla västgötska samhället Töreboda, fem mil norr om Skara. Ett flertal av hans låtar, som ”Töreboda Torg”, ”Cykeltur genom Töreboda” och ”Törebodas pizzerior”, handlar om hemorten.
– Det är möjligt att min fantasi har stimulerats av Törebodas begränsade utbud, filosoferar han. Jag specialiserat mig i att hitta ”det stora i det lilla” och lägger mycket vikt vid detaljer i min näromgivning. En låt som ”Törebodas pizzerior” handlar till exempel inte bara om att äta pizza, utan lika mycket om att vara del av ett större sammanhang. När jag traskar ner till en av stans pizzerior träffar jag människor längs vägen och det blir liksom en helhetsupplevelse.

Att beskriva Jimmy Bölja som en mycket produktiv man är inte att ta för stora ord i sin mun. Under årens lopp har han gjort hela 17 demoalbum och långt över hundra låtar.
– Jag mår väldigt bra av att skapa. När jag får vara kreativ frigörs mängder med naturliga ”lyckoämnen”, som serotonin och dopamin, i min hjärna. Så jag har väl nästan utvecklat ett ”skapandemissbruk”, haha. Men förhoppningsvis blir även lyssnarna, som följer mig på YouTube, på gott humör av vad jag får ur mig. Så jag betraktar det som en god cirkel, där alla mår bättre i slutändan.

I Jimmys digra produktion hittar man fantasiväckande låtar (med smått dadaistiska titlar) som ”Svetsaren Adam Smedman och hans dator”, ”Styrkan hos Nils” och ”Arabisk hårdrock”.
– Många av mina låtar har en intressant bakgrundshistoria. En kille på Facebook bad mig utgå från titeln ”Svetsaren Adam Smedman och hans dator” och göra passande musik till den. Resultatet blev ett möte mellan medeltida stämningar och moderna ljud. ”Styrkan hos Nils” handlar, i sin tur, om en superstark man som bodde i skogen utanför Töreboda. Han brottade ner en cirkuskille och blev lokalkändis, så jag tyckte att han var värd en hyllning! ”Arabisk hårdrock” är spännande på sitt sätt, eftersom jag spelade upp musiken baklänges när jag la på sången. Sedan vände jag på låten en gång till, så att min sång blev bakvänd istället. Det lät liksom arabiskt, tyckte jag. Folk har hört visserligen hört av sig och kommenterat att ”det varken är hårdrock eller arabiska”, men jag tycker att de hänger upp sig på småsaker och har lite dålig fantasi…

När man bjuder på sig själv så mycket som Jimmy Bölja, så polariserar man oundvikligen omgivningen. De flesta uppskattar hans unika idéer och betraktar honom som ett roligt inslag på den svenska popscenen, men det finns tyvärr även människor som tänker fyrkantigare och är ganska bitska i sin kritik.
– Nu bekymrar jag mig inte så mycket längre, men när jag var yngre kunde jag bli ledsen av okänsliga uttalanden, erkänner han. Man gör sig sårbar när man exponerar sig på Internet. Det är lätt att bli missförstådd. Men jag försöker tänka positivt. Det känns dock lite tråkigt att det finns märkliga rykten om mig på skvallerforumet Flashback. Det stämmer verkligen inte att jag brukar gå in på Konsum, köpa en läsk, gå ut och smaka på den och sedan gå in igen för att fråga om jag kan få byta den. Det finns inte heller någon sanningshalt i att jag skulle cykla omkring med en bergsprängare med min egen musik på högsta volym. Folk gör misstaget att blanda ihop konstnären med verket. Jag är faktiskt inte speciellt excentrisk, utan är i grund och botten en seriös man med både sambo och barn.

Jimmy tycker dock att det är roligt om han kan uppmuntra någon lyssnare att våga testa nya vägar i livet.
– Jag tycker inte att det ska vara ett självändamål att tvunget ”vara annorlunda”. Många trivs med att vara lågmälda, tillbakadragna och försiktiga. Då ska de förstås få vara det. Man ska aldrig förändra sin personlighet bara för sakens skull. Men det finns även människor som skulle vilja ta mer plats och vara lite mer färgglada och högljudda, men inte riktigt vågar. Om jag kan ge någon av dem inspiration och en knuff i en rätt riktning, så känns det självklart bra!

Jimmys hittills största YouTube-framgång heter ”Grön pop”. Den tillhörande, egeninspelade musikvideon bjuder på en fascinerande mix av mystik och socialrealism. Jimmy traskar nämligen runt i ett typiskt svenskt förortsområde utklädd till trollkarl.
– Idén till låten kommer faktiskt från The Beatles, avslöjar han. De har inte bara gjort sitt klassiska White Album, utan man brukar även kalla deras andra skiva ”The Yellow Album”. Det fick mig att börja fundera på förhållandet mellan färger och musik. Så jag bestämde mig för att göra en ”grön låt”. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad videon handlar om. Men jag går liksom runt på gröna gräsmattor och sätter mer färg på tillvaron genom magi. Eller något i den stilen, haha…

För några år sedan var Jimmy med i Fredrik och Filips underhållningsprogram 100 höjdare. De kallade honom ”artistmannen” och gjorde ett både varmt och humoristiskt personporträtt.
– 100 höjdare har gjort mycket gott för min karriär. Även om programmet har några år på nacken och jag har förändrats en del sedan dess, så ger det ändå en ganska bra bild av mig och min musik. Fredrik och Filip öppnade helt klart ett par dörrar åt mig!

Jimmy håller just nu på att spela in en ny demoskiva, som drar så smått åt det psykedeliska hållet. Han förbereder sig även inför årets upplaga av Törebodafestivalen i juli. Vid sidan av stora namn som Europe, Eric Saade och Ola Salo kommer nämligen även Jimmy att stå på scen.
– Jag känner mig lite nervös, eftersom det är hemmaplan, erkänner han. Men framför allt är jag väldigt laddad. Det ska bli väldigt roligt att få visa upp lite nytt material och bjuda publiken på en underhållande show!