Colossus – The Breathing World

Efter ep:n Spiritual Myiasis och fullängdaren Wake som kom 2013 är nu Colossus tillbaka med mer av det goda. Enligt pressreleasen lirar trion progressiv sludge och varför inte? Colossus tunga hårdrock är inte helt lätt att sätta etikett på och låsa in i en liten bur.

Den är definitivt progressiv i alla fall, med sina taktbyten, diverse infall, lugna partier som trampas ner av snabba, hårda fotsteg av fläskiga gitarrackord. Dessa i sin tur, dränks av nya, melodiösa och lugna partier. Sången är liksom musiken mångfacetterad och det gäller att hänge sig och hänga med i svängarna. Breathing World består av sju låtar, och det är inte så snålt tilltaget som det kan låta. Tvärtom. Avslutande ”The silent city” överträder tio minuter bara den, och här finns ett par andra spår som inte är fullt lika långa, men åtminstone över 7 och 8 minuter styck. Med andra ord är det ingen kängpunk det handlar om precis. Colossus låter sina låtar utvecklas och ta den tid det tar, de vilar på hanen när det suggestiva kräver det, och ibland  för själva strulandets skull. Inte heller har stockholmsbandet lämnat speciellt många onödiga passager kvar. Däremot kan sångmelodierna bli lite anonyma ibland, men det händer inte så ofta att jag hinner reta mig på det. Jag gillar Breathing World, inte minst för att det är tidskrävande att utforska innehållet. Detta är en platta som varar länge och ger god respons.