Oceanwake – Sunless

Oceanwakes uppföljare till Kingdom (2013) är här, den är väl producerad av Jonne Järvelä (Korpiklaani), och det är en makaber baddare som fötts. Bandet – alla medlemmar är uppvuxna i kuststaden Luvia i Finland, men är numer bortflyttade därifrån – har fyllt Sunless med fyra låtar.

På lite över 40 minuter tillsammans. Vi snackar långa, tunga och mörka alster här. Bara inledande ”The lay of a coming storm” är över en kvart, men man tröttnar inte. Bandet är nämligen mycket duktigt på att sammanföra element och inslag från allsköns håll, så att varje låt blir en spännande och händelserik resa, istället för en trist, enformig skapelse som inte rör sig ur fläcken. ”The lay of a coming storm” innehåller till exempel growl, skönsång, vackra, ljusa partier, liksom enormt tung och mörk doom. Man slungas inte från det ena till det andra intrycket heller, utan följer med på färden, och Oceanwake får det hela att kännas naturligt. Liknande upplevelser bjuds det på i nästan tio minuter långa ”Parhelion”, åtta minuter Avanturine” och avslutande, cirka tio minuter långa ”Ephemeral”. Vill någon beskriva Sunless som episk, svulstig, ambitiös eller till och med som pretentiös, så är jag benägen att hålla med. Den här plattan är allt detta samtidigt. Den har lika mycket gemensamt med progrocken som med extremmetallen egentligen, trots att den inte i historisk mening är proggig, och garanterat står på två tunga ben av solid hårdrock. En nödvändighet för att ta in detta epos är dock koncentration. Full koncentration!