Ghostface Killah & Badbadnotgood – Sour Soul: Tony Starks är tillbaka

Historieberättaren Ghostface Killah från rapkollektivet Wu-Tang Clan möter jazzgossarna i Torontotrion Badbadnotgood och resultatet är Sour Soul, ett album med rötterna i detektivseriefunk och kultsoundtrack från 1970-talet. Zero talade med Badbadnotgood om samarbetet.

Ghostface Killah är den vördade rapveteranen från Wu-Tang Clan med shaolin-inspirerade klassiker som Enter the Wu-Tang (36 Chambers) i bagaget. Badbadnotgood är en ung, musikhögskoleutbildad jazztrio från Toronto som rör sig obehindrat mellan gamla Blue Note-plattor, hiphop, improvisationer, DJ-samarbeten och elektronik.

Tillsammans ger de nu ut albumet Sour Soul, en filmisk resa genom ännu ett kapitel ur Ghostface Killahs alter ego Tony Starks liv. Musiken är rotad i funkiga kultsoundtrack från omkring år 1970 och framförs live, inte genom samplingar.

När Zero ringer upp Matthew A Tavares (keyboards), Alexander Sowinski (trummor och sampler) och Chester Hansen (bas) i Badbadnotgood på Skype, är det som att tala med Kalle Ankas brorsöner Knatte, Fnatte och Tjatte. De pratar entusiastiskt i mun på varandra och avslutar meningar som någon annan påbörjat medan diverse mobiltelefoner piper och tjuter omkring dem.

Sour Soul för tankarna till gamla detektivserier där hjälten kallats ut till ett övergivet magasin i hamnen vid midnatt till tonerna av en funkig wahwah-gitarr. Vilka var era referenser och influenser?

– Definitivt Isaac Hayes och alla de där soul- och funkskivorna från 1970-talet, som till exempel Curtis Mayfield. Filmsoundtracken från den tiden hade ett oerhört spännande sätt att utnyttja metoden att utgå från ett tema och sedan variera det för att skapa olika stämningar. En annan influens var ett brittiskt progrockband som hette T2. Vi lyssnade faktiskt även en hel del på enklare popmusik från 1960-talet. Och förstås Serge Gainsbourgs fantastiska produktioner och arrangemang.

Jag kom att tänka på Gainsbourgs ”L’hôtel particulier” från Histoire de Melody Nelson.

– Haha, vi spelade den låten så mycket!

Och dessutom så kallad library music, namn som Alan Tew och Alan Hawkshaw…

– Vi älskar library music! Vi lyssnade på tonvis, Alan Hawkshaw och Alan Parker, alla de brittiska orkestrarna. Det lustiga är förresten att musikerna som spelade på de skivorna också jobbade för Gainsbourg, till och med i samma studio. Känner du till det där Nino Nardini-albumet, det tropiska? Det var också Gainsbourgs musiker.

Samarbetet mellan Badbadnotgood och Ghostface Killah uppstod genom mannen som skulle komma att producera albumet Sour Soul, kompositören och multi-instrumentalisten Frank Dukes, som tidigare bland annat samarbetat med 50 Cent och Drake.

– Frank är fantastisk att ha att göra med. Vi har känt honom länge och det var han som låg bakom att vi startade vår egen studio i Toronto. Frank känner Ghostface sedan tidigare och ville att vi skulle komma över till New York och spela in i några dagar, med förhoppningen att vi senare skulle kunna få Ghost att rappa på dem. Det var för tre år sedan, och under den tiden har Ghostface och vi kontinuerligt arbetat om och slipat på materialet. Det har verkligen varit en resa. Mest har vi jobbat via e-mail, eftersom vi är i olika länder och dessutom turnerar så mycket. Men vi har träffats några gånger och personkemin stämde direkt, så det har varit lätt att umgås avspänt med honom. Vi gjorde faktiskt en livespelning med Ghost och Raekwon ganska nyligen.

”Ghostdini” är känd som en av hiphopens mest drivna historieberättare, men när jag frågar Chester och hans kumpaner om historien, konceptet och handlingen i Sour Soul, vågar de sig inte på att tala alltför vitt och brett om vad texterna går ut på i detalj.

– Dukes har turnerat med Ghost och är ett oerhört stort fan. Han kan varenda b-sida och tolvtummare. Så han har mängder av fantastiska anekdoter från Ghosts liv, men jag vill inte gå in på detaljer. Mycket av innehållet är hämtat från personliga erfarenheter, som Dukes fick honom att brodera ut och spinna vidare på. Det är det som knyter ihop hela projektet. Men Sour Soul är inte en konceptplatta och den har inte linjär handling som ett filmmanus. Det är separata texter som passar in i en viss atmosfär. På det sättet fick vi möjlighet att göra varje spår olika vad gäller stämning, känsla och ackordväxlingar. På många temaskivor blir musiken alltför enahanda därför att man vill hålla ihop konceptet. Titeln Sour Soul är hämtad från en av låtarna och sammanfattar albumets allmänna känsla av paranoia, galenskap och en mörk tid i en människas liv.

 

Sour Soul släpps den 24 februari på Lex Records.