Review Overview
Betyg - 9
9
En fantastisk avslutning på en redan makalös kväll.
För lite drygt 25 år sedan var jag på besök i Lund för första gången. Ännu inte fylld 17 år och avväpnad på den freestyle med mikrofon jag försökt smuggla in, var jag lite lätt förskrämd inför vad som komma skulle där jag stod och klamrade mig fast vid räcket på Mejeriets balkong och väntade på att Front 242 skulle komma in på scen. Det var mitt första riktiga konsertbesök, och som du märker lämnade det ett rejält bestående intryck.
Vårkvällen i Lund är fortfarande en av de mest minnesvärda konsertkvällar jag varit på, men frågan är om inte samma gubbar gjorde ett ännu starkare jobb den 13 december 2014 i grannstaden Malmö. Gammal är defintivt äldst när det gäller elektronisk musik. Världens bästa belgare hade utlovat en kväll där man skulle gå tillbaka till rötterna, och när håret på armarna som vanligt reser sig när den makalösa basgången i Commando Mix rullar igång så är det inte utan att man börjar fundera. Hur kan det komma sig att 30 år gamla låtar känns så mycket mer progressiva än mycket nyproducerat material med andra artister? För likt Kraftwerk så satsar Front 242 inte sin tid på att skapa nya plattor, utan mer på att ytterligare förfina och skruva på gamla alster.
Det fortsätter sådär mest hela kvällen. En och en halv timme där det allt som oftast känns som att bli påkörd av ett expresståg. Ett snyggt, strömlinjeformat och futuristiskt snabbtåg. Ibland rullar det in på en station, kör en låt från Pulse bara som lite andningspaus innan det blir åka av med Religion eller Funkahdafi igen.
När Richard 23 och Jean-Luc De Meyer tackar publiken så är det med en tydlig känsla av samhörighet och ömsesidig glädje och respekt. Kanske känns det hela lite mer personligt och mindre pretentiöst än det gjorde förr, och i vilket fall så är det inget bandet förlorar på, tvärtom.
Efter fem band och många timmars aktivitet vill jag ändå bara be dem köra hela setet från början igen. Eller kanske komma tillbaks en sväng till nästa vecka? Front 242 anno 2014 är något av det bästa man kan se på scen och jag känner mig tacksam att ännu en gång ha fått chansen att göra det.