Parzival – Casta

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Mighty Music / Border Music, betyg: 8]

Saknat Milan Fras röst på sistone? I så fall är Dimitrij Bablevskij din man. Parzivals sångare har nämligen exakt lika mörk, djup röst som Laibachs frontman. Likheten är så slående att man skulle kunna tro att de bägge herrarna vore tvillingar, men som bekant är Milan från Slovenien och Bablevskij är rysk. Casta är Parzivals tionde album och gruppen, etablerad och boende i Danmark, ägnar sig åt en mix av neoklassisk, gotisk, neofolklig dark wave-musik med Wagnersk påverkan, och på den här plattan har man dessutom bjudit in åtskilliga sikhiska folkmusiker som ger de elva låtarna en skön indisk atmosfär. Mixen är udda, det är jag den förste att erkänna, men den är likfullt spännande, lätt surrealistisk och mycket intressant. Man vet inte riktigt vad som ska hända härnäst. Till denna musikaliska mix har man dessutom texter, skrivna och framförda, på såväl ryska som tyska, latin och sanskrit. Det finns dock en sak med den här plattan som gör den något enahanda, nämligen bristen på temposkiftningar. Inga låtar går särskilt snabbt, inget spår ger någon pulsökning och resultatet av det ger en något cementerad form åt innehållet. Skivan hade vunnit massor på om bandet hade piskat upp större variation genom att experimentera med rytmiska hastigheter. Men med detta sagt så är ändå Casta ändå en förträfflig och filmisk skiva som man kan upptäcka nytt innehåll i varenda gång man sätter på den. Bandet ska tydligen vara väldigt visuella på scenen också, så det vore kul om de besökte Sverige för ett gig inom en snar framtid.