(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Progress Productions / Border, betyg: 7]
Det råder närmast brist på nya, klassiska, melodiösa syntpopband i dagsläget. Åtminstone sådana som helt förlitar sig på elektroniska instrument. Desto roligare att Daily Planet återuppstått alltså. Jag håller det inte emot dig om du ser ut som ett frågetecken när namnet nämns. Den här duon, bestående av sångaren Jarmo Ollila och ljudmakaren Johan Baeckström, existerade nämligen på 90-talet senast. Då debuterade herrarna med albumet The Tide, och senare började Ollila sjunga i Mr Jones Machine istället. Så kan det gå. I och med Two är i alla fall inte Daily Planet en engångsföreteelse längre. Tack vare plattan har de gamla fansen dessutom fått elva nya låtar till livs, och nyanlända lyssnare har fått exakt lika många. Faktiskt! Daily Planets syntpop är rätt snäll. Den kommer tilltala fans av Orchestral Manoeuvres In The Dark och Erasure, som också lägger tyngdpunkten på ren, snygg sång och snygga melodier. Daily Planet experimenterar inte, är inte på något sätt svårtillgängliga eller mörka, men däremot har de känsla för det romantiska, det vemodiga och det naivt popiga. Det är fint, charmigt, varmt och lite nostalgiskt att lyssna till. Som om ingenting har hänt sedan 80-talet då Alphaville och Depeche Mode frontade blaskor som Okej och Schlager. Inget fel i det. Daily Planet skriver trots allt nya, egna låtar och gör det väldigt bra, så den här traditionsbundna syntmusiken står i alla fall med ena benet i nutid, och det räcker långt.