Fredrik Ekblad – Confused Confessions

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Sousafon/ Foakleaf / Border, betyg: 6]

Han har gjort två svenskspråkiga album tidigare, han delar skivbolag med Bob Hund, han spelar de flesta instrument själv på nya plattan, och Confused Confessions är hans första skiva med endast engelska texter. Fredrik Ekblad lirar tämligen rak rock- och popmusik, samt att han har stoppat in stillsamma balladerna “Natural beauty” och “These dreams” som motpunkt till snabbare tongångar. Ekblad har försett albumet med elva låtar, och det hela låter rätt bra, utan att för den skull skapa musikalisk revolution. Men nog kan man uppskatta spår som snygga “A man”, melodiösa “Slut” med sitt sköna driv, och den udda skapelsen “Pathetic punk”, alltid. De låtar Ekblad själv har valt att släppa som singlar är dock några helt andra, nämligen “Fragile”, “It´s over now” och “Diss me”. Den sistnämnda har det även gjorts en video på. Inga dåliga låtar det heller visserligen, men inte mina absoluta favoriter på den här skivan, mer än “It´s over now” som jag tycker håller mycket hög klass. Ekblads sång är lite udda och värd att nämna också. I rocklåtarna är det som att han spänner stämbanden till det yttersta, vilket ger ett hest, nästan morrande läte. Samtidigt kan han sjunga ljust, närmast souligt i andra låtar. Det är en vinnande variation, om man bara klarar av den ansträngda sångstilen. Jag gör det, men jag kan tänka mig att vissa kan backa inför denna egenhet. Lyssna och ge killen en chans, i alla fall. Det är han värd.