(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[konsert, Göta Källare – Stockholm, betyg: 7]
Det råder inte direkt någon trängsel på Göta Källare i Stockholm när Eventide äntrar scenen söndagen den 13:e april. Men under kvällen fylls lokalerna på, sakta men säkert. Det var fem år sedan Eventide lirade live senast, men det kan jag inte påstå märktes. Bandet gav ett säkert och proffsigt intryck, trots att de framstod som kvällens minst utåtriktade akt. Under cirka trettio minuter framförde kvartetten cirka sex låtar och det hela lät bra, om än varken egensinnigt eller originellt. Man inledde med förinspelad bakgrund och musiken som följde var delvis rockig, delvis lugn, growl- och ren sång blandades och man har som sagt hört det hela förut i andra förklädnader. Kvällens bästa låt var “One with the shadows”, tagen från albumet The Beast And The Machine som utkom 2010. Eventide har förutom den skivan lirat in ännu en fullängdare och några ep-skivor.
Eventide Foto: Georg Ryttman
Strax efter att Eventide lämnat scenen var det Mindshifts tur att kliva på. Deras musik är något tyngre och tuffare än Eventides, men genren är densamma. Dock var Mindshift mer utåtriktade och rörliga på scenen, vilket gav extra pondus åt framträdandet. Mindshift var rätt kul att se då de öste på för kung och fosterland, men jag kan inte påstå att heller deras låtar gav mig någon bestående kick. Å andra sidan spelade även dessa herrar bara i trettio minuter och på den tiden hann de bara avverka sex låtar. Den lugnare låten i mitten drog ner mitt intresse en aning, men “Farewell” och “Plead” som bägge ligger på förra årets platta In Time var helt okay och som avslutning på giget lirade man två låtar utan uppehåll mellan dem. Förutom nämnda ep har Mindshift släppt ep:n Evilution och fullängdaren No Regrets, vilket kan vara bra att veta för den som vill stifta närmare bekantskap med bandets musik.
Mindshift Foto: Georg Ryttman
Tredje akt på Göta Källares scen denna kväll var industrimetalliska Man. Machine. Industry., som nyligen avslutat sin turné tillsammans med Raubtier. Under gungande glödlampor, med ett hemmagjort mickstativ av skrot och hängande patronbälten, samt med snurrande saftblandare och medlemmarna nedkletade med sotliknande smink var Man. Machine. Industry. kvällens absolut mest visuella band. Man fick känslan av att de lirade i en gruva och Berget Bergman och hans mannar vet hur man underhåller. De saknar aldrig energi på scenen och låtarna som framfördes var i särklass kvällens största musikaliska behållning för min del. Bandet lirade åtta låtar på lite över en halvtimme och “The hunt” var lysande, sedan öste de vidare med godingen “Lean back, relax and watch the world burn”, för att sedan krossa på med “The cross” från nya ep:n med samma namn. Inte minst “Kill” från samma skiva placerade ett gäng knytnävar i luften, inklusive mina egna. Den slutliga triaden med bland andra “Vivite et sinite mori (Live and let die)” och “Aim! Hold! Fire!” kan inte ha lämnat någon otillfredsställd. Själv önskade jag bara att Man. Machine. Industry. hade haft dubbelt så lång speltid, men underbart är kort, som de säger.
Man. Machine Industry Foto: Georg Ryttman
Dubbelt så lång speltid hade dock Degradead, som var kvällens huvudband och vars namn därmed stod högst upp på affischerna. Eftersom jag aldrig hört gruppen tidigare hade jag inga som helst förväntningar på vad som komma skulle, men jag blev inte besviken. Det här gänget visade sig vara en energisk metalmaskin live och dess långhårige sångare såg ut som om han badat bastu med kläderna på efter halva giget. Inte konstigt med tanke på att han gav allt från början till slut. Flera gånger trodde jag faktiskt att rösten skulle paja av ansträngningarna, men det gjorde den aldrig. Degradead bildades i Stockholm 2001 och skivdebuterade gjorde man 2008 med Til Death Do Us Apart. Därefter släpptes Out Of Body Experience 2009 och A World Destroyer 2011. Så här i efterhand önskar jag att jag hade hört plattorna innan giget, men det fanns aldrig någon tid till det, tyvärr. Det hade dock varit bra för att få en starkare känsla för låtarna. Några minuter i tio startade introt och sedan vrålade giget igång. Degradead mixar melodisk death med thrash och stabil metal, men använder sig av ren sång, vilket bara känns välkommet. I “Take control” som finns med på första plattan gör sångaren ett ärevarv nere i publiken och i en annan låt gästar gruppens förste trummis. Vad som över allt annat är mitt bestående intryck av giget är att Degradead är ett grymt intensivt och energiskt gäng live, som vet hur man balanserar hastighet och tyngd . Låtarna sätter sig bara i några enstaka fall efter en första lyssning som denna, men intensiteten, trycket och röjet lever kvar långt efter att ölen tagit slut och undertecknad lämnat lokalen.
Degraded Foto: Georg Ryttman