Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, E1 Music / Hemifrån, betyg: 5]
Först tar vi gästartisterna och de är många: Lyle Lovett, Carly Simon, The Jordanaires, Keith Urban, Rumer, David Crosby och Graham Nash, Joe Cocker, Marc Cohn, Justin Currie, America, Kris Kristofferson, Amy Grant, Brian Wilson och slutligen Art Garfunkel. Därefter konstaterar vi att Jimmy Webb har gjort en väldigt lugn och eftertänksam platta. Ibland är låtarna baserade på akustiska gitarrer, ibland på piano, jazzackord dominerar på sina ställen och i cd-häftet kan man läsa om såväl låtarna som Jimmy Webbs relation till sina gäster. Still Within The Sound Of My Voice borde vara en kanonplatta, men ärligt talat så tycker jag bara att den är sådär. Framförallt är det skivans andra halva jag uppskattar mest. Men vissa tidigare spår är också jättefina, så som “Elvis and me” med en verklighetsbaserad text om Webb och hans vän Elvis Presley i Las Vegas. Detta är för övrigt Elvis välkända kompgrupp The Jordanaires allra sista inspelning, då Gordon Stoker avled den 27:e mars i år. Tyvärr drar de trista och intetsägande låtarna ner helhetsintrycket här, men å andra sidan vill man inte vara utan små pärlor som “Riders from nowhere” med America, “Honey come back” som inleds av Kris Kristoffersons mörka men egensinniga gammelmansröst, och det vackra avskedet som Webb tar tillsammans med Amy Grant i “Adios”. Han gör också en fin version av “MacArthurs park” där Brian Wilson körar . Hade hela skivan varit som sina bästa stunder hade den varit guld. Nu får den istället en bronsplats.
