(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Hybris / Border Music, betyg: 8]
I kölvattnet av SHM och Avicii lär det dyka upp en mängd unga killar som drömmer om att fylla arenor med dunkande house där de kan stå och veva med armarna, skjuta fyrverkerier och få folk att dansa som galningar. En som redan är en bra bit på väg är jazzlegendaren Putte Wickmans barnbarn Lucas Nord, som redan som 20-åring har fattat hur melankolisk melodistark arenahouse ska låta. I somras spelade han exempelvis på Bråvallafestivalen och under hösten gav han ut sin debutskiva, som är riktigt bra.
Precis som Avicii har Lucas Nord fattat att det krävs starka melodier för att house ska bli riktigt bra. Här finns också en rejäl dos svärta, vilket i mitt tycke är en viktig beståndsdel för att musik inte bara ska bli ett lallande dunka dunka. I övrigt är kanske inte likheterna med nämnda Avicii särskilt stora, mer än att de rör sig inom samma genre. Fast stundtals ligger faktiskt Lucas Nord snarare närmare popen än housemusiken, och allra bäst tycker jag han är just i de delar där han inte bara fläskar på för fullt utan vågar bli mer dynamisk och utforska ramarna för vad modern house är.