Per Störby Jutbring – Dance Of The Diaper Fairy

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Hoob Records / Border, betyg: 7]

Att redogöra för alla Per Störby Jutbrings produktioner och göranden skulle uppta hela den här recensionens utrymme. Utan tvekan. Men för att ni ska förstå bredden kan det sägas att Per har pianorötterna i jazzen, att han gjort popmusik under alias som Pearl Fiction och Zeigeist, att han skrivit filmmusik till Searching For Sugarman, att han turnerat världen runt med sitt band New Tide Orquesta, att han skrivit musik till över 30 teaterföreställningar och jobbat med artister som Povel Ramel, Juvelen och Göteborgs symfoniorkester. Efter att ha vunnit Manifestgalan 2013 som årets kompositör gav han sig iväg till Gotland där han skapade Dance Of The Diaper Fairy. Plattan med den märkliga titeln har ett målat omslag av hustrun Kitty – titta extra på vad som finns i glasögonen – och den säger rätt mycket om musiken. Det här är konstnärligt men samtidigt lite humoristiskt på ett småvrickat sätt. En låt är betitlad “E.T. behind the sofa” t.ex. Musikaliskt är det dock minimalistiskt och instrumentalt, mycket närmare konstmusiken än popmusiken, men melodiöst och relativt lättillgängligt. Ungefär som Brian Enos ambient-plattor. Pianot är det dominerande instrumentet och pianostyckena varvas med improvisationer och kompositioner där Johanna Dahl lirar cello och Malin My Wall spelar violin. En fin skiva, melankolisk, tänkvärd, seriös, långt ifrån rock och pop, men välbehövligt behaglig och som gjord för regniga sommardagar och mörka höstaftnar när man bara vill sitta inomhus och tänka igenom livet.