Moivi – Bränn Trummorna

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Loprod, betyg: 6]

Har man inte ett stort och gediget intresse för svensk folkmusik stöter man ytterst sällan på tonkonst från samernas del av Sverige. Moivi, som betyder “kaos” eller “oreda” på samiska, är dock en duo från dessa trakter, men det är inte folkmusik de skapar. Åtminstone inte renlärig sådan. Johanna Sevä (sång, trummor, klockor, såg och percussion) och Love Kjellsson (elgitarr, fiol, piano, dragspel, syntar och elektronik) har i två års tid skapat Bränn Trummorna. Låtarna har bland annat skrivits i en gammal renvaktarstuga vid Noltu, utanför Tuolpukka i Vittangi Skogssameby (som ligger i Kiruna kommun) och dit fraktades instrumenten på snöskotrar. Musiken är berättelser om platser och sångtitlar som “Rörum”, “Tuolpukka”, “Giron” och “Boldnu” har olika betydelse. “Rörum” är t.ex. en by på Österlen, “Tuolpukka” betyder “en plats där bilarnas väg slutar” och “Giron” är det samiska namnet på Kiruna eller fjällripa. Hur låter Moivis musik? Jo, väldigt lugn och mystisk, elektronisk, den är nästan tyst fast den låter hela tiden, full av små detaljer, ibland knappt hörbara sådana, mänskliga röster som talar och jojkar spöklikt. Ibland påminner det mig om klagande indiansång. För en storstadsbo som undertecknad är det hela både meditativt och ytterst främmande. Det är annorlunda och fascinerande, lätt att sätta inre bilder till. Samtidigt är detta ingenting jag skulle lyssna på dagligen. Men skivan rekommenderas absolut till de som vill ha en udda resa in i ett musikaliskt landskap, skapat utifrån ett mer handgripligt fysiskt dito.