Friday , November 27 2020

Shatoo – Norska åttiotalsidoler i ny tappning

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)

För trettio år sedan var Shatoo ett av Norges populäraste new wave-band. De hårfagra gutterna satte tonårsflickornas hjärtan i brand med sin melodiösa elektropop. Efter två storsäljande album fick framgångssagan dock ett tråkigt slut. Men nu är de tillbaka och vill, tillsammans med den kreative mångpysslaren Per Aksel Lundgreen, anknyta till sina tidigare succéer

Säg “norsk åttiotalspop” och de flesta svenskar tänker direkt på A-ha. Men det var inte bara Morten Harket och hans bildsköna vänner som nådde stora framgångar. Även Shatoo sålde hundratusentals skivor och prydde tonårsflickornas väggar. Åtminstone på hemmaplan i vårt västra grannland.
– Allt gick väldigt snabbt, minns Dag Brandth. Jag skrev låtar hemma i pojkrummet i Halden, men hade inga större förhoppningar om att det skulle bli något av det hela. Jag ville bara göra musik som lät ungefär som mina idoler, Soft Cell och Eurythmics. Men genom kontakter blev vi erbjudna att spela in en skiva, som producerades av Ulf Wahlberg från Secret Service. Den klättrade rakt upp till en topplacering på den norska listan. På bara ett par månader gick vi från att vara helt okända till att vara med i en massa tidningar och tv-program. Det kändes overkligt.

Dag och kollegorna i Shatoo var väldigt unga när genombrottet kom.
– Jag var nog inte mer än i 16-årsåldern, så det blev inget riktigt rock’n’roll-liv med vilda fester och brudar, erkänner han med ett skratt. Man kan inte riktigt jämföra oss med Sha-Boom i Sverige. Vi brukade snällt åka hem till morsan efter spelningarna, haha.

Men efter två framgångsrika album och lansering i Europa kom det grus i maskineriet.
– Vi var för unga och kraven blev för stora, berättar Dag. Skivbolaget ville ha nya hits hela tiden och jag kände mig helt kvävd av pressen. Så jag gick in i en musikalisk öken och fick inte ur mig en enda låt på ett år. Det blev början på slutet.

Shatoo hade förmodligen gått till historien som ett “pojkband från åttiotalet” om det inte vore för den kreative mångpysslaren Per Aksel Lundgreen.
– Per Aksel hörde av sig och frågade om vi hade lust att släppa vår back catalogue på hans skivbolag, förklarar Dag, Det ena ledde till det andra. När han frågade om vi hade lust att göra en ny singel, bara som en kul grej, tvekade jag inte länge. Tiden kändes helt rätt för en comeback!

Bandet består numera av Dag, Per Aksel, Geir Bratland och Calle Varfjell.
– Jag blev väldigt glad när Dag frågade om jag ville vara med, ler Per Aksel. Jag har ju lyssnat mycket på Shatoo under åren, så det känns härligt att få spela tillsammans med dem nu. Vi förstår varandra väldigt bra och vill precis samma sak: att göra musik som både låter åttiotal och fräscht modern samtidigt.

Per Aksel blev bekant för den svenska publiken genom elektropopgruppen Chinese Detectives, som nådde en del framgångar på nittiotalet. Han har dessutom ett förflutet i Apoptygma Berzerk. Idag är han involverad i ett par olika band samtidigt som han driver ett skivbolag. Tillsammans med Roy Julian Digre remixar han även, under namnet Angst Pop feat Technomancer, välkända artister som Page, Anne Clark, Robert Marlow och Leæther Strip.
– Dygnet brukar ha alldeles för få timmar, erkänner han skrattande. Men den elektroniska musiken ger mig energi och jag är lycklig över att kunna hålla på med något jag verkligen brinner för. Det är dessutom kul att projekten kompletterar varandra, eftersom jag uppskattar att få jobba inom olika delar av det elektroniska ljudlandskapet. Just nu är det dock Shatoo som har prioritet och får mest av min uppmärksamhet.

Shatoo släppte nämligen nyligen sin andra comeback-singel, “Floodlights”.
– Det är en liten poppärla, menar Per Aksel. Dag har en enorm förmåga att skriva låtar som fastnar direkt. Vi har hela tiden sagt att vi vill anknyta till vad Shatoo gjorde förr, men samtidigt ha en modern produktion och en touch av 2000-tal i soundet. “Floodlights” uppfyller alla kriterierna och känns därför helt rätt.
– Texten är självbiografisk, men jag vill inte gå in på några detaljer, fortsätter Dag. Men det är nog ganska tydligt att den behandlar de mörkare sidorna av livet…

Killarna hoppas nu på en turné i Sverige.
– Sverige är ju elektropopens Mekka, så det är klart att vi vill ta en sväng på de svenska klubbarna, poängterar Per Aksel. Intresse verkar absolut finnas, så förhoppningsvis blir det ett par spelningar till våren.
– “Vi har fått en imponerende mengde tilbakemeldinger fra svenske fans, og ingenting gleder oss mer enn å reise dit”, avslutar Dag på positivt klingande norska.

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!