Silent Burden – Ikläder sig en rituell roll

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Jahnstedt)

Helsingborgsduon Silent Burden är aktuella med debutskivan Primal, en mörk och berättande skiva om livets hårdare skola. Zero gjorde slag i saken och kontaktade de något underliga namnen Prosperia Dox och Zebior, som står bakom gruppen, för att ta reda på mer.

Medlemmar
Prosperia Dox – text och musik
Zebior – musik

Jag försökte göra lite efterforskningar på era namn, men kammade noll. Era alias Prosperia Dox och Zebior gör er anonyma. Är det viktigt för er?
Zeb: Ja. När vi utför något konstnärligt träder vi in i våra alter egon.

Vad ligger till grund för namnen?
Pro: Prosperia Dox kommer från latinets “prosperitas” som betyder lycka/framgång, och “dux” som betyder guide/ledare, och fungerar som ett rituellt namn när jag gör musik i Silent Burden. Det är tänkt att verka som en självuppfyllande affirmation. Anonymiteten är viktig för artisteriet. Jag ikläder mig en roll – en rituell roll.

Zeb: Zebior har många bottnar, men om jag skall ta den korta versionen är Zebior den delen av vår hjärna som finns i det omedvetna. Den som har en stark koppling till djuret människa med grundläggande instinkter och behov.

Ert debutalbum Primal är ett mörkt album som verkar vilja berätta en del historier.
Zeb: Jo, det stämmer helt. Vi har t.o.m. skrivit en “walkthrough” av Primal eftersom alla kan relatera till detta genom Xbox, PlayStation och Wii.

Texter och innehåll verkar viktiga för er. Vilken känsla vill ni förmedla?
Pro: Känslan av att livet inte bara är ljust – livet är hårt också, livet är mörkt, så är det bara. Att inte blunda för det, äga balansen. “Du är inte ensam i mörkret.”

Zeb: Ja, berättandet är viktigt. Vi vill förmedla känslor, tankar, perspektiv och förhoppningsvis ge insikt. För mig är det mörka ofta vägen till ljuset och sanningen om sig själv. Jag har alltid älskat mollackord och “själslig musik”. Musik som försöker nå det inre och som dröjer sig kvar även när de sista tonerna har klingat av.

Kan du utveckla det?
Zeb: Jag har ofta fått frågan om jag inte blir deprimerad av att lyssna på mörkare, “sorglig” musik. För mig är det tvärtom. Jag blir stärkt och t.o.m. lycklig eftersom den går in i själen och vågar vara sann. Den ger något mer, påverkar dig, inspirerar dig. I bästa fall har den gett dig nya perspektiv. Jag får ibland intrycket av att de som måste ha glad musik omkring sig flyr och inte vågar ta tag i det mörkare i livet. Liv kan inte existera utan död, ljus finns inte utan mörker och så vidare. Och om du inte går igenom prövningar kan du aldrig lära dig att uppskatta det goda.

Kan ni ge något exempel på en textrad som verkligen speglar det?
Pro: “Heavy is the head that wears the crown” från låten “Anchor”.

Zeb: Ja, och texten till “Swiftly”. Ett perspektiv från ovan, över planeten när den är ödelagd. I “Sleepwater” är perspektivet från en enskild individ innesluten i sig själv. Att förstå och se tingen ur olika perspektiv skapar ödmjukhet och insikt.

Era videor följer texterna och blir väldigt filmiska i sin handling. Håller ni med om det och hur vill ni själva beskriva dem?
Pro: Tack. Ja, det är de ju. Vi är historieberättare både med ljudlandskapen och poesin. Det är mörka sagor.

Zeb: Förhoppningsvis är det sagor att försvinna in i och njuta av. Min musik är alltid i grunden ett historieberättande. Ser du inga inre bilder när du hör musiken har jag misslyckats.

Kan ni tänka er att göra något större filmiskt eller musikaliskt projekt i framtiden och i så fall på vilket sätt?
Pro: Absolut, film är det roligaste vi vet! Och vi kommer definitivt att fortsätta att göra film på ett eller annat sätt. Det är den mest underbara kreativa process vi känner till, och den innehåller allt! Det är poesi i text, rörelse, bild, ljud och form samtidigt.

Zeb: Film ligger mig varmt om hjärtat och egentligen har all musik jag gör något filmiskt över sig. Jag känner och tänker i bilder när jag skapar musik.

Vad inspirerar er till den mörka helheten ni förmedlar?
Pro: Livet, politik, historia, miljö och världsutveckling.

Zeb: Och artister som inspirerar är t.ex. Coldplay, Peter Gabriel, Depeche Mode, The Cure, DAF, VNV Nation, Hocico, Clan of Xymox, Assemblage 23 och Seabound.

Vem skriver låtarna?
Zeb: Vi vill inte fastna i en speciell formel eller ett sätt att arbeta. Oftast har jag blivit inspirerad av något och skapar ett ljudlandskap där själva karaktären på ljuden är viktiga i historieberättandet. Jag skriver fragmentariska texter och sjunger för mig själv för att göra ljudlandskapet tillgängligt för en sångare. Sedan lämnar jag över musiken, utan sång och text, till Prosperia.

Pro: Jag känner sedan in musiken, helt och fullt, innan jag skriver en endaste textrad. Det filmiska ljudlandskap Zebior presenterar ger mig ämnet. Zebiors musik inspirerar mig oerhört.

Ni har fått med en hel del kända namn som remixat några av låtarna. Kan ni berätta hur ni fick kontakt med exempelvis Legendary Pink Dots?
Pro: De var här och spelade i Malmö för inte så länge sedan. Efter spelningen fick vi en hel timmes pratstund med bandet och charmade in oss vad vi kunde… Ingen större historia än så, haha.

Zeb: Jag mailade till Edward Ka-spel och blev förbluffad över att vi fick igång en konversation. Det gjorde mig glad att de lade ner så mycket tid på ett okänt band, trots att de var mitt uppe i sitt eget skivsläpp. Allt handlar tydligen inte alltid om pengar. Och det är fantastiskt att ha lyssnat på Legendary Pink Dots och Red Flag och sedan få kommunicera med dem och få höra att de gillar vår musik. Chris Reynolds från Red Flag blev otroligt imponerad, framförallt av Prosperias sång och texter. Det är verkligen coolt.

Ni verkar inte så mörka och dystra som man kan tro. Speglar er ljusa sida av livet av sig på musiken och tror ni lyssnaren kan känna av det?
Pro: Nej, så därför kan lyssnaren inte heller känna det. Men det stämmer, vi är två riktigt glada skitar i våra andra roller!

Zeb: Du pratar mycket om det mörka. När man lyssnar t.ex. på VNV Nations bästa låtar så är de också dystra och mörka. Men jag tror att många är som jag och istället blir berörda av låtarna och att de fungerar upplyftande. Ser du sedan Ronan Harris på scenen är det svårt att hitta en gladare skit – eller hur? Jag är tacksam för att jag har ett bra liv med mycket lycka, men jag kommer alltid att spela fler ackord i moll än dur, hehehe.

Till sist, hur ser närmaste framtiden ut för Silent Burden?
Pro: Nästa gång spelar vi live på klubb Zynthéria i Helsingborg den 29 november. Vi kommer även att släppa en singel efter jul. Och vi är redan klara med över hälften av låtarna till nästa album. Dessutom har vi lite samarbeten på gång med några andra band, så fler överraskningar väntar!

Zeb: Ja, det händer väldigt mycket nu. Flera kända band vill både göra remixar och vill att Prosperia sjunger på deras kommande album, vilket är fantastiskt spännande!

Pro: Dessutom blir vi intervjuade av Zero Music Magazine och det är också supercoolt! Hahaha!

Silent Burdens walkthrough till debutalbumet Primal.
“The whole album is a harsh, beautiful and all electronically soul-guided roller coaster ride for body and mind. Open the Gate with industrial chanting and enter the night of the vampires True Blood secrets and taste the Sweet Teeth of Death. If you survive, run for the woods make acquaintance with an outcast monk with Hands so Cold. Then suddenly you are In Chains and meet an imprisoned Queen soon to be beheaded. After the despair you will experience Crimson Moments and be afloat in mid air in a sad beautiful ballad. Stuck in your Anchor you will feel the caressing melodic inner struggle of Joan of arc just to be thrown down at a hard-hitting Bed of Blood. You will stagger along a girl's walk for an eternal rest in Sleepwater. Not being able to catch your breath, still dripping wet, Swiftly you will rise above and like one of the arch angels see the ruins of Earth. After the end of world there is only closing the Gate and Entering the Realm… “