The Mission – The Brightest Light

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Oblivion/ Playground, betyg: 8]

Wayne Hussey och hans mannar är på banan igen med ett nytt album, och nog känner man igen den gamle gothrockarhippien, alltid! Egentligen är det ett stort slöseri på talang att The Mission, som förutom Hussey består av Craig Adams, Simon Hinkler och Mike Kelly, så sällan ger ut skivor. Senast det hände var 2007 med God Is A Bullet och när den kom var jag helt övertygad om att bandet skulle ta över världen igen… eller, ja, åtminstone Europa. Men istället upplöstes kvartetten mer eller mindre, och tiden gick. Under turnerandet med The Cult 2011 och 2012 tändes dock en ny gnista och den förvandlades till en eld, kallad The Brighest Light. Är detta den bästa skiva The Mission någonsin gjort? Nej. Är den deras sämsta? Definitivt inte. Jag skulle vilja säga att den har sin givna plats mellan klassikerna och de bättre album som kom för länge, länge sedan. För faktum är att något helt värdelöst album har The Mission aldrig gett ut. The Brightest Light bjuder på den variation, det vemod, det mörker, den rock n roll och de lugna låtar vi har vant oss vid från andra skivor med bandet, och atmosfären finns där, melodierna och texterna likaså. Elva sånger bjussas det på den här gången, om man köper enkel-cd:n, och vissa av dem är både sju och åtta minuter långa. Men framförallt är de bra. Som inledande “Black cat bone”, Dylan-liknande “Ain´t no prayer in the bible can save me now” med munspel i kompet och vackra “From the oyster comes the pearl” som bygger bo inombords. The Mission av idag är inte nyskapande, men de gör kvalitetsgoth.