The Kendolls – Dirty Dogma

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Alleycat Records, betyg: 6]

Minns du 2011? Då minns du att The Kendolls debuterade med Jerking Class Era det året. Det var en bra om än inte fulländad platta, och så här ett par år senare har Göteborgskvartetten tagit nästa steg mot det perfekta albumet. Dirty Dogma är en jämnare skapelse än första plattan, lättare att ta till sig som en helhet, men också något mindre spännande, då den känns mer konventionell. Det är en svår balansgång att lägga sig mellan röjigt rock-ös och fungerande experiment som får låtarna att stå ut i mängden, och kanske är det inte ens något bandet reflekterat över. På Dirty Dogma är det nämligen rak punk n´ roll som dominerar mest hela tiden. Man krutar på från inledande titelspåret till avslutande “Lone wolf Larry” och ger sig på mer udda skapelser som “Barely legal” och lugna “Rosenlund” i mitten av plattan för att skapa en känsla av variation och samtidigt ge skivan dynamik. Det är klokt tänkt och fullkomligt nödvändigt. Även mot slutet kommer en lugnare sak i och med “Love like lobotomy”. Allt som allt bjussar Kendockorna på elva nya spår och titlar som “My man (from Afghanistan)”, “I got crabs” och “Daddy dope” skapar givetvis nyfikenhet. Rent musikaliskt är det inte lika eggande. Det mesta The Kendolls gör här har gjorts förut. Samtidigt: det mesta de gör är ändå rätt lyckat och som partyalbum är detta en ölöppnare med klös. Du som gillar band i stil med Hanoi Rocks, Iggy Pop och Hellacopters har en fin fest att se fram emot.