Múm – Smilewound

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Morr Music, betyg: 7]

På Smilewound spelar isländska Múm elektronisk popmusik av ett slag som får mig att tänka på 60-tal och hippies, samtidigt som rytmerna ofta är nutidsorienterade och syntljuden skojiga, då de hoppar upp ur melodierna som främmande fåglar ur osynliga bon. Den väna kvinnosången passar fint in i den här småpsykedeliska ljuddjungeln och hjälper till att skapa atmosfär och en rätt ljus stämning. Múms melodier andas ett visst vemod emellanåt, absolut, men Smilewound är definitivt ingen mörk och deprimerande upplevelse, trots att samtliga spår handlar om våld i en eller annan form. Den här tveeggade tanken med skivan klargörs rätt tydligt av titeln. Det är svårare att finna den röda tråden via sångtitlarna. Samtidigt är det här hela tiden en lekfull skiva, lätt att ta till sig och full av infall och små knepiga konstigheter som roar och överraskar. Den är luftig och lätt utan att någonsin förfalla till öppen kommersialism och flörtande med listor, radiospelningar och dylikt. Múm gör nog, förmodar jag, precis vad som faller dem in, och bandet har säkert sin lilla avgudande publik som uppskattar deras konster och konstigheter. Att den publiken knappast växer sig gigantiskt tack vare en skiva som Smilewound vågar jag nog lova, men det bör inte hindra någon med ett öppet sinne ifrån att ta den här cd:n till sig. Att Kylie Minogue gästar på avslutande bonusspåret “Whistle” skulle möjligtvis kunna bredda fanskaran något.