Covenant – Leaving Babylon

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Jahnstedt)

[album, Dependent, betyg: 6]

Det är lika svårt att variera sitt språk i ännu en Covenant-recension som det är för bandet att skapa något nytt och revolutionerande igen. Leaving Babylon är ingen nyskapande skiva, som gruppens Sequencer från 1996, men musikindustrin ser också annorlunda ut idag. Covenants ljudbild är inte lika unik som då, men gruppens låtmaterial är lika tilltalande.

Medlemsbyten har gjort att Covenant tappat lite status hos många fans, men det har också gett dem ny input i låtskrivandet. Det märks tydligt, och Leaving Babylon ger mig och troligen alla fans det de väntar sig: en klubbhit, i form av nya singeln “Last Dance”, och ett gäng förträffliga kompositioner i klassisk Covenant-kostym.

Albumet är väl genomtänkt från texter till låtval. Skivan snurrar varv efter varv när jag skriver detta. Jag är kluven; på ena sättet är jag helt nöjd, å andra sidan kan jag lika gärna byta album till någon av gruppens tre tidigare och bara skriva vidare.

Att gruppen står sig 2013 råder det inga tvivel om. Eskils röst är starkare än någonsin och i både “Last Dance”, “Ignorance and Bliss ” och “The Kingdom Come” ger gåshud.

Men den utlovade Dimbodius-covern blir inte alls så stark som jag hoppats. “Not To Be Here” kommer alltid att upplevas bäst i Marcus Dimbodius egen version. Extraskivan som medföljer, där poeten Helena Österlund tonsatts, förstår jag inte alls. Det är inget fel på poesin och de murlande ljuden, men jag kan inte för min värld förstå vad den gör som bonus-cd på en Covenant-platta. Förklaringen finns säkert och frågan kommer att behandlas i Zeros intervju. Nej, tillbaka till skivan. Det är inga konstigheter. Covenant är tillbaka med en ny, bra skiva. Gillar man Covenant så gillar man Leaving Babylon. Punkt.