(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, I/AM/ME/ Playground, betyg: 7]
När den brittiska producenten och DJ:n albumdebuterar gör hon det med house och klubbmusik som visserligen är dansvänlig, men som också håller oväntat bra, endast att lyssna till. Två låtar sjunger Coles själv och resterande består av prominenta gäster som Miss Kittin, Tricky, Kim Ann Foxman från Hercules & Love Affair, svenskfödda sångerskan och artisten Karin Park, Nadine Shah, Catherine Pockson som är ena halvan av Alpines, samt Thomas Knights. Skivans tolv låtar blir några för många då variationen inte är påtaglig och det räcker inte med alla gästartister för att dölja detta faktum heller. Så småningom tröttnar jag helt enkelt, men när Miss Kittin poppar upp och sjunger “Take a ride” känns det ändå som att hon kom i rätt tid för att rädda plattan, vars låga falnat under ett par spår. Dock är det inte troligt att jag framöver kommer sitta och lyssna igenom Comfort från första till sista spåret igen. Då kör jag hellre första halvan vid ett tillfälle och den andra halvan någon annan gång. Atmosfären som genomsyrar albumet är tillbakalutad och lugn, nästan som någon av Brian Enos ambienta verk, men här med tydliga rytmer och sång förstås. Men det finns likheter i känsla och stämning som tilltalar mig. För övrigt är det bara att konstatera att Maya Jane Coles är en klart talangfull ung dam. Hon är bara tjugofem bast och spelar allting själv och hennes sånginsatser suger inte heller, så den här framgångssagan kan sluta var som helst.