Klaus Schulze – Shadowlands

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)

[album, Synthetic Symphony / SPV, betyg: 6]

När jag, för ett par år sedan, hade det stora nöjet att få intervjua Klaus Schulze, berättade han om sin förkärlek för suggestivt uppbyggd musik och förklarade att ett låtintro, i hans värld, mycket väl kunde vara mer än tio minuter långt.

På sitt nya album, Shadowlands (det första på sex år och det lite drygt fyrtionde i hans makalösa karriär), drar den tyske elektronmusikkungen detta koncept till sin spets.

Det tar nästan sjutton minuter innan det inledande stycket, “Shadowlights”, kommer igång på allvar. Då Schulze är en fantastisk skicklig hantverkare inom sitt gebit, blir den hypnotiska uppbyggnaden aldrig tråkig. Trots detta känns en filmisk, fyrtiotvå (!) minuter lång låt som en lite onödigt tung start på skivan.

Efter denna mycket anspråksfulla stämningssättare följer två sjutton minuter minuter långa kompositioner, “In Between” och “Licht und Schatten”, som nästan känns som “popbagateller” i sammanhanget.

I synnerhet den sistnämnda av dessa, som också avslutar skivan, bjuder på mycket trevlig lyssning. Schulzes mystiska, elektroniska ljudvärldar vävs ihop med smått tribala rytmer och toppas med dramatiska vokala inslag från Dead Can Dance-sångerskan Lisa Gerrard.

Hade hela albumet varit lika piggt och händelserikt, hade Shadowlands kunnat kvala in bland Schulzes finaste produktioner. Nu känns skivan en aning seg och utdragen, trots sina många musikaliska kvaliteter.