(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Transubstans Records / Nasoni Records, betyg: 8]
Psykedeliska och progressiva Qoph är verkligen ett snålt band när det gäller att förse sina fans med fullängdare. Deras Kelejdoskopiska Aktiviteter kom 1998 och Pyrola lyckades man få ut “bara” fyra år senare. Därefter har vi väntat från 2004 till december 2012 på Freaks. Det skulle kunna vara någon sorts rekord, eller vad tror ni? Medlemskapet har dock inte förändrats märkbart. Federico de Costa lirar fortfarande trummor och körar, Filip Norman hanterar elgitarrens strängar och körar han också, Patrik Persson kramar ljud ur såväl bas som keyboards, och detta gör alltså att endast sångaren Rustan Geschwind är ny ombord. Dessa fyra freaks, mina damer och herrar, samt saxofonisten Karl Asp som imponerar storligen på ett par låtar, har återigen skapat en platta med musik som utmanar lyssnaren. Det är låtar som du aldrig i förväg kan förvänta dig eller ana vart de ska ta vägen, och låtar som växer sig starkare, ju fler gånger du lyssnar på skivan. Freaks känns mörkare än bandets tidigare utgåvor. Det är väl egentligen det första som slår mig. Det andra är bredden och variationsrikedomen. Här finns tungt malande “Ride” som skulle kunna platsa på en hårdrocksplatta, inledande “Hearts & sorrows” som kränger och skövlar likt ett packat monster i skogen, “Seconds & minutes” som känns som om The B-52´s och The Doors skrivit en skruvad hitlåt tillsammans och “In your face” som är ett märkligt tassande psykedeliskt litet djur som drar in lyssnaren i sin märkliga värld. Freaks har mycket att ge och Qoph har fortfarande vad som krävs. Hoppas nu att vi slipper vänta lika länge på nästa släpp.