Cajsa Siik – Plastic House

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Siik Music/ Birds Will Sing For You Enterprises, betyg: 5]

Visst har Kajsa Siik med ett par riktiga godbitar i och med “Was I supposed to” och den stunsigt discosköna “Dali”. Men då ska man veta att dessa två spår skiljer sig rätt markant från resten. De är popigare, har snabbare tempo, de har bägge hitpotential, och tillsammans ger de gott hopp om framtiden. Jag önskar nämligen att Cajsa Siik vid nästa släpp skippar tanken på att bli en i mängden av eftertänksamma, “djupa” balladsångerskor som sitter med akustisk gitarr på en pall och ser tråkig ut under sina konserter, och istället lägger kolet på en renodlad popkarriär med lite fart och fläkt. Det är i den stassen hon är som bäst. Norrländska Siik är inte talanglös på något vis, tvärtom, men den folkpop/ singersongwriterpop som hon alltför ofta ägnar sig åt på Plastic House görs av hundratals artister vartenda år i vartenda land där man pratar engelska. I den konkurrensen står sig en skiva som Plastic House rätt slätt. Jag anser att låtar som “Ego”, “Giant” och “Plastic house” är mediokra inom genres som dessa. Däremot har lugna “Lost it sister” en riktigt fin melodi och trumgungande “Neon light” är också rätt skön. Plastic House går absolut att lyssna på, den är på intet sätt dålig eller störande, men jag tror att Cajsa Siik kan mycket bättre än så här, bara hon hittar en nisch som passar henne fullt ut. Med tanke på att skivan är hennes första och bara innehåller sju spår allt som allt kan dock vad som helst hända framöver. Det hoppas jag att det gör också.