1000 Gram – Ken Sent Me

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Fixe Records/ Border, betyg: 4]

Det är inget större fel på 1000 Grams gitarrpop, men den är inte heller av ett slag som jag kommer minnas alltför länge. Tysken Moritz Lieberkühn är influerad av Dinosaur Jr, Sebadoh, Sonic Youth och The Smiths. Dessa influenser tog han med sig till Sverige när han förälskade sig i Anna Roxenholt (New Found Land) och flyttade hit 2007. Tillsammans med Alexander Simm (New Found Land, Sarah Riedel, The Country), Jacob Öhrvall (Klabbes Bank, Jacon) och Joel Wästberg (Junip, Klabbes Bank, Fibes Oh Fibes) bildade han 1000 Gram och Ken Sent Me är gruppens debutalbum. Skivan är inspelad i Berlin och låter som rätt mycket annan snäll, gitarrbaserad indiepop med engelska texter och ett avskalat sound. Jag kommer att tänka på gitarrgrupper som australiensiska The Go-Betweens och de från främst Storbrittanien som dök upp i samma veva under 80-talet. De var rätt många, men flertalet minns jag inte ens namnen på längre. The Smiths och kanske en handfull till av de allra bästa blev kvar. 1000 Gram har också en del fina låtar att stoltsera med här, men plattan är alldeles för lång och utfyllnadsspåren alldeles för många. De tretton låtarna borde ha kapats och kvar skulle man ha lämnat en musikalisk bukett där varje enskild sång skiljer sig så mycket som möjligt från de övriga. Som det är nu hinner jag bli uttråkad för ofta och trots att skivan fått gå ett flertal varv så, nej… jag hittar inte det där lilla extra som krävs för att ännu fler chanser ska kännas meningsfulla att ge skivan. I sin helhet är detta för tråkigt och ensidig.