(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Heptown Records / Sound Pollution, betyg: 8]
Malmöbaserade Babian är en klart skön bekantskap. Mycket hänger på de svenska texterna som både är fantasifullt skrivna, har ett realistiskt innehåll och rullar bra med musiken. Och på tal om musiken är den allt annat än tokig också. Här finns fuzziga garagegitarrer, synthar, Mott The Hoople-piano, sväng, 60-talsinfluenser, programmerade trummor, psykedeliska stämningar, stompig pop och akustiska visinslag. Allting presenterat och framfört i en varm och mänsklig kofta, skapad av producenten Sonny Boy Gustafson som vanligtvis syns och hörs tillsammans med Miss Li. Viktigast av allt är dock att Babian på denna, sin tredje skiva, knåpat ihop ett gäng riktigt bra och starka låtar som kan få dig att dansa, lyssna koncentrerat, hoppa upp och ner, samt minnas dem när du hör dem spelas nästa gång. Det finns egentligen ingenting nytt eller revolutionerande i den musik Babian gör, snarare tvärtom. Det mesta går att spåra många tiotals år tillbaka, men killarna har lyckats göra något riktigt eget och personligt av alla gamla ingredienser och det är långt ifrån alla som klarar av det. Således låter det här både fräscht, roligt och tidlöst, trots att ondskefulla människor säkert skulle kunna hävda att Babian bara är en nostalgisk akt. Tro dem inte. Babian är mer. Framförallt är de vågade och varierade. Lyssna bara på “Östersjöns vida vatten” och jämför den med “Ung man” eller “Peter Pan” och redan där har du tre olika sidor av ett och samma band. Ett jäkla bra band dessutom.