Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Divers Avenue Music, betyg: 7]
Tidigare hette hon Elin Sigvardsson även på skivomslagen, men efternamnet är från och med nya skivan bortkopplat. Därmed blir det problem för fansen som har sina skivor i bokstavsordning i cd-hyllorna. Bortsett från ett intro innehåller Queen Of Queens & The Last Man Standing nio låtar som kan kategoriseras singersongwriterpop, eller gitarrpop, eller americana, folkpop, eller bara pop eller möjligtvis: pop med countryinfluenser här och var. Alltihop stämmer, allt fungerar. Den nygifta sångerskan, ursprungligen från Mönsterås, bor nu mer i Brooklyn, New York med sin amerikanske make som även gjort illustrationerna till både cd:n och lp-utgåvan av skivan. Producerat har Torbjörn Eliasson gjort, som också lirar en massa instrument på albumet. Lirar gör en del andra musikanter också, samtliga nämnda i cd-häftet. Queen Of Queens & The Last Man Standing är Elins femte fullängdare och personligen har jag bara hört Smithereens av de tidigare. Jag gillade den när den kom och jag gillar den här. Inte allt på den, ett par spår känns lite väl bleka, men tillräckligt många fungerar för att jag ska vilja lyssna på skivan upprepade gånger. Elin Ruth har en tilltalande röst, musiken flyter och gungar fram, nästan helt akustisk men ändå inte, och hon överraskar i “I forgive you” som känns som en tvillinglåt till Neil Youngs roliga “Wonderin´” från albumet Everybody´s Rockin´. Vackrast är dock “Cross the ocean” som Emmylou Harris skulle ha kunnat spela in utan att skämmas. Fint mandolinspel av Jonas Göransson på den. Även vemodiga “Kathi” är en favoritlåt för min del.
