(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Heptown Records, betyg: 9]
Instrumental surfrock är en av mina favoritgenrer inom musik. Langhorns, Dick Dale, The Pipelines, The Barbwires, Robert Johnson & Punchdrunks…aah, jag ryser av välbehag bara jag tänker på band som dessa. I princip är det också denna typ av musik som Skurkarna ägnar sig åt, men här är vågorna, badshortsen och palmerna bortplockade och istället dras tankarna till tv-deckare, Donnie Brasco och det gamla magasinet Kriminal-Journalen om ni minns det.
För detta är inte surfrock (även om det rent musikaliska är snarlikt) utan crimerock. Bedömer man bandet som surfrock håller de inte riktigt måttet, men tänker man Kojak, Bronx och biljakter blir det en annan femma. Då är det riktigt bra.
Bandet klär sig i rånarmasker och låtarna bär titlar som “Getaway car”, “Blow the safe” och “The usual suspect”. Underbart!
Bland all annan likriktad musik därute har Skurkarna hittat en relativt egen nisch och levererar en jämnstark skiva som faktiskt är bland det bästa och roligaste jag har hört i år. Det enda som är dåligt är egentligen bara bandnamnet.